Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cch att dessa lager kände sig dragna
till den nya rörelsen, vilken växte sig
allt större oeh starkare. I stället för
indragna tidningar startades nya:
J avno st (”Samhället”) 1873,
G 1 a o Javnosti (’’Samhällets
röst”) 1874, Oslobodenije
(”Befrielse”) oeh Sta ro O s 1 o b
o-denie (ungefär: ”Nya. Befrielsen”
1875.
Den allt mer växande rörelsen ledde
också till bildandet av en ny
parlamentarisk grupp under ledning av
jordso-cialisten Adam B o g o s 1 a v 1 e v i t j,
vilken i sin verksamhet gick hand i
hand med den socialistiska rörelsen.
Denna riksdagsopposition erövrade en
hel rad platser i
kommunalrepresentationerna i byar och mindre städer och
segrade 1875 vid kommunalvalen i
Serbiens andra huvudstad Kragujevats,
den enda stad där det existerade en av
staten ägd fabrik. Efter denna seger
tågade arbetarna genom staden under
röda fanor. Polisen såg i denna
demonstration ett högmålsbrott och
företog en massa husundersökningar.
Ju mer rörelsen utvecklades, dess
mer förlorade den sin socialistiska
karaktär och erhöll i stället en
radikal-demokratisk färg. Och detta är lätt
att förstå. Utom den lilla handfull
av arbetare, som fanns vid
vapenfabriken i Kragujevats, uppbars rörelsen av
småbönder, hantverkare och köpmän.
De proletariserade elementen,
huvudsakligen tjänstefolk och
hantverksgesäller, arbetande tillsammans niM
mästarna själva, utgjorde vid denna
tidpunkt blott 7 ■% av befolkningen. Ett
modernt proletariat, som skapar
kapitalistiskt mervärde, saknades så gott
som fullständigt. Men trots det
obetydliga antalet lönarbetare sökte
Markovitj organisera dem i
fackför-f eningar. Så uppstod 1874
Typograf-fackföreningen och året därpå
Skräd-darfackföreningen. Den förra av dessa
existerar ännu i dag och hör till de
allra starkaste fackföreningarna, den
andra däremot förlorade sin
kampkaraktär och övergick till en
understödsförening. Under Markovitjs
inflytande bildades Allmänna Arbetareförbun-
det, som gjorde till sin uppgift att
lämna ömsesidig hjälp i fall av
behov. Men alla detta förbunds
organisationer, i Belgrad som på
landsbygden, föllo i händerna på de små
mästarna, de sakna nu allt inflytande bland
arbetarna. Markovitj nedlade oclcså
inte obetydligt arbete arbete på att
grundlägga och utveckla
konsumtionsföreningar, vilka dock alla gingo
under på grund av konsumtionens låga
ståndpunkt och frånvaron av en
proletärmassa.
Markovitj dog kort före utbrottet
av kriget med Turkiet 1876—1878,
vilket betecknar en ny förstärkning av
den politiska reaktionen. Markovitjs
bror, en reservoffieer, som i kriget
utmärkte sig för sin tapperhet, rycktes
ur den stridande hären, dömdes av
krigsrätt och fusiljerades. Han fick
sota för sin parlamentariska
verksamhet, under vilken han varit en energisk
förkämpe för oppositionen. En liten
grupp socialistiska intelligensare
emigrerade till Ungern och startade i
Nensatz tidningen S t r a z j a. De som
stannat kvar i Serbien styrde rörelsen
slutgiltigt in i radikal strömfåra och
avsvoro alla socialistiska tendenser. Då
de som voro grupperade omkring
Strazja återvände till Serbien, så
tvungos de räkna med de förändrade
förhållandena och grundläde 1881
Ka-dikala Folkpartiet, vilket under det
senaste decenniet varit regeringsparti
i Serbien. En av Markovitjs unga
lär-ljungar, Mita Zenitj, vilken längre
fram fick avtjäna ett mångårigt
straffarbete för politiska förbrytelser,
skilde sig från sina förra vänner och
önskade förbli konsekvent socialist.
Han lyckades nämnda år återuppväcka
tidningen Radnik. Det är
anmärkningsvärt att vid de första följande
parlamentsvalen i Belgrad den
radikale kandidaten låg under för Zenitj,
vilken för övrigt i sin ordning
besegrades av regeringskandidaten. Men de
småborgerliga element, som också
Zenitj tvangs stödja sig på, dugde inte
till en fast grundval för rörelsen, och
Radnik upphörde snart lika väl som
dess arvtagare Borba (”kamp”).
Zenitj sökte skapa någon sorts organisa-
Tiden n:r 4, 1913
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
