Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion för socialistisk propaganda. Kort
före hans död 1887 startades
Hantver-karförbundet. Inom detta verkade
energiskt den i breda lager ytterst
po-jmläre utopiske socialisten Vara
Pe-lagitj. Han hade varit prior och hade
alla utsikter att bli biskop, men hän
försmådde de officiella värdigheterna
och blev en outtröttlig propagandist
för ateism och socialism. Inom detta
verkade också Andrej Bonkovitj, en
träarbetare, vilken redan var
socialdemokrat i modern mening. Han hade
arbetat i en del europeiska
huvudstäder och där erhållit sin socialistiska
skolning. I förbundets organ
publicerades 1888 en översättning av
Kaut-skys ”Karl Marx’ ekonomiska läror”.
Serbiens ekonomiska förhållanden
förvandlades så småningom. Antalet
hantverkare och fabriksarbetare växte
alltmer och samtidigt växte även
antalet socialdemokrater i
Hantverkareförbundet. Inom detta tilltog på så
sätt meningsskiljaktigheterna och
striden, i vilken socialisterna slutligen
segrade. År 1892 omdanades
förbundet till ”Hantverkar- och
Arbetarförbundet”. Följande år övergick
ledningen av förbundsorganet i
socialisternas händer, och förbundet sände i
egenskap av socialistisk organisation
en representant till internationella
socialistkongressen i Ziirieh. Redan 1895
utgjordes alla nytillträdande
uteslutande av socialister. De läto den
gamla skylten falla och grundläde ett
nytt organ:
Social-Demokra-t e n. Detta existerade omkring ett
år och undertrycktes av polisen. Men
det lyckades inge arbetarna lusten att
organisera sig i fackföreningar och
popularisera första-majtanken. Ar 1897
utkom Arbetartidningen, men
också den förbjöds av polisen.
Från 1898 började en period av
mörkaste reaktion, som härskade med stöd
av belägringstillstånd och krigsrätt.
Alla arbetareorganisationer upplöstes,
deras bibliotek brändes, alla bemärkta
socialdemokrater arresterades och
dömdes till straffarbete i bojor eller
utvisning. Nu dog Vara Pelagitj i
straffarbetsfängelset. Finansbankrut-
ten 1900 ledde till en viss
försvagning-av reaktionen. Efter
belägringstillståndets upphävande började en ny
jäsning bland arbetarna. Men nu var
det inte längre intelligensarna utån
arbetarna själva, som togo initiativ och
ledning om hand. De organiserade sig
så småningom och samlade de torftiga
penningmedel som tarvades för att
hålla den nya rörelsen på fötter. 1900
började den socialistiska tidningen
N a p r e d ( ”Framåt”) utkomma, men
förbjöds av polisen. Samma öde
drabbade även den 1901 startade
Rad-nitschkeList (”Arbetarbladet”).
1902 började utkomma R a d n i t s c
h-k e No vire (’ ’Arbetartidningen ”),
som nu är partiets centralorgan och
åtkommer dagligen.
Men bara den halv-radikala
ministären lyckats avsluta det nya statslånet,
lät konungen den avdanka, ändrade,
konstitutionen och oktrojerade en nyr
grundad på tvåkammarsystemet. Anyo
trädde belägringstillstånd och
krigsrätt i verksamhet. Den radikala
oppositionen, som redan lyckats sluta fred
med kungen, var för svag. Det var
bara studenter och arbetare, som
uppträdde med glödande protester mot
reaktionen på offentliga möten och i
gatudemonstrationer, ofta med blodig
upplösning. Polisen gjorde ett försök
att besegra arbetarestämningen. Den
mutade några arbetare och försökte
med deras hjälp starta
arbetareorganisationer. De socialistiska arbetarna
upptogo utmaningen. Under kampen
mot polisagenterna grundlädes
Allmänna Arbetareförbundet
(fackföreningarnas centralförbund) och en del
fackförbund. Och då i mitten av år 1903
den blodbesudlade Obrenovitjdynastin
föll och församlings-, förenings- oeh
pressfrihet proklamerades började
proletariatets moderna klassrörelse
hastigt utvecklas på den redan lagda
grunden.
Liksom svampar uppväxte i alla
städer ”läsrum för arbetare”, i vilka
arbetare av de mest skilda fack samlades.
Dessa läsrum blevo en organisatorisk
övergångsform, ur vilken under de två
följande årens lopp framväxte de ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
