Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danade fack- och partiföreningarna.
Den 3 juni 1903 proklamerades nu
gällande konstitution och redan 20
juli ägde i Belgrad det första
mötet av socialdemokratiska arbetare
rum, på vilket stiftades det Serbiska
Socialdemokratiska Partiet och
grundlädes en centralorganisation för
fackföreningsrörelsen efter mönster av den
tyska Generalkommissionen. En månad
senare deltog partiet i parlamentsvalen
av den 8 september. Dess kandidater
samlade 2,548 röster, och partiet vann
ett mandat i Kragujevats. Allt från
denna tid har partiet aldrig saknat
parlamentarisk representation.
Jäsningen bland arbetaremassan bar
en alltför stormig prägel.
Proletariatet framträdde för första gången på
den offentliga skådebanan som
självständig klass, och på partiet väntade
den ofrånkomliga uppgiften att
inrikta dess rörelse på ett bestämt mål och
hindra ändamålslös bortödsling av
dess kampenergi. Grundandet av
läsrummen åtföljdes av oorganiserade,
oordnade strejker, och detta är lätt
förklarligt om man erinrar sig att den
genomsnittliga arbetsdagen vid denna
tid var — 18 timmar.
Men just dessa strejker, som förut
varit okända för den bredare publiken,
talade ett tydligt språk om att på den
offentliga skådeplatsen höll på att
framträda en ny hittills okänd
stridskraft. Med étt slag avpoletterades den
gamla sagan om intressegemenskapen
mellan arbetare och arbetsgivare.
Hantverkarna och deras gesäller, som
i åratal stritt hand i hand i samma
organisationer, kände sig vara
oförsonliga fiender. En ny socialistisk rörelse
följdes av ändrade
samhällsförhållanden. Den hade en ny social grundval
och krävde därför nya
organisationsformer och stridsmetoder.
De nya, män, som på grund av
tidsförhållandena behövdes för att leda
den nya rörelsen, existerade. Några
studenter, som gjort bekantskap med
den tyska marxistiska litteraturen och
en hel rad arbetare, som arbetat
utrikes och deltagit i de tyska
organisationernas verksamhet, uppträdde som
rörelsens andliga hövdingar. ’ Den mest
framstående av dessa var den i förtid
bortryckte snickaren Badovan
Drago-vits (1878—1905). Han förenade inom
sig en sann proletär instinkt och en
grundlig socialistisk skolning, som han
förvärvat i Tyskland. Efter
återkomsten till Serbien, där han insjuknade i
lungsot på grund av de svåra
existensvillkoren, ägnade han sig åt
journalistiken. Han lade grunden till den
nu bestående marxistiska pressen i
Serbien. Ända till sin död var han
redaktör för ”Arbetartidningen”,
partistyrelsens sekreterare och lärare i den
socialistiska skolan. Han var rörelsens
mittpunkt och hjärna, men han
understöddes av andra, som genomgått
samma skola, och tack vare deras
verksamhet framskapades snart en liten grupp
arbetareintelligensare, vilka man lugnt
kunde anförtro organisationens
ledning åt.
Drago vits översatte tyska
socialdemokratins program och
organisations-statut, vilka antogos av vårt partis
första kongress. På så sätt fingo vi allt
från rörelsens första steg till skänks
en enkel och smidig organisationsform,
vilken i praktiken visat sin lämplighet
för proletariatets klasskamp.
Vi stannade emellertid inte därvid.
Just emedan vi väl kände
arbetarerörelsens långa historia i Europa och
alla de svårigheter en dylik rörelse
kan möta i sin utveckling ansträngde
vi allt från början alla krafter för att
undvika dessa svårigheter. Hittills
ha två uppgifter haft en
huvudbetydelse för oss: att bevara den
proletära, klasskaraktären i den
nya rörelsen och mellan parti och
fackföreningar skapa fram det
harmoniska förhållandet mellan två delar av
en och samma rörelse, mellan två olika
former av en och samma klass’
verksamhet.
Huru skulle man kunna nå detta
mål?
De talrika strejker i vilka den
proletära kampens sanna karaktär
yttrade sig förde till att de småborgerliga
elementen i stadsbefolkningen inte
blott undveko att ansluta sig till den
nya rörelsen utan rent av blevo dess
mest hårdnackade fiender. Från den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
