Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att h;i berört bildandet av ”The
L abo ur Party”, striden nieilan detta
och ”The Social Democratie
P a r ty” samt den av den bekante W i 1 i a m
Morris bildade redan efter 10 års
verksamhet avsomnade ”Socialistiska
Ligan”, går förf. över till att belysa ”The
Fabian Societys” insats i den
engelska arbetarerörelsen. Denna
sammanslutnings bildande 1883 fick större betydelse för
socialismens framgång i England än de förut
nämnda, därigenom att den ”förde
socialismen ned på jorden, i beröring med livets
realiteter, sådana som dessa en gång ha
utvecklat sig i det engelska samhället”.
Fabianar-na, som till sitt väsen voro och än i dag äro
opportunistiska socialistiska teoretiker, ha
genom sina föredrag och skrifter utövat stort
inflytande på Englands uppväxande
intelligenta arbetareungdbm och därigenom
naturligtvis också på hela ilen engelska
arbetarerörelsens utveckling.
I (le närmast följande kapitlen fortsattes
den ytterst intressanta oeh särdeles
välskrivna skildringen och relaterar hur striden
mellan de gamla aristokratiska och de
av de icke facklärda arbetarna i början
av 90-talet bildade fackföreningarna,
utvecklas oeh tillspetsas samt slutligen genom
textilarbetarestrejken i Bradford 1892 resulterar i
bildandet av ”The Independent L
a-bour Party”. Naturligtvis måste
brytningar och mycket starka sådana uppstå
mellan de yngre verkligt socialistiskt medvetna
och de äldre liberalt tänkande
fackförenings-männen, både om fackföreningarnas
egentliga uppgifter oeh förhållandet mellan
fackföreningarna’ och det socialistiska partiet.
Den så kallade Osbornedomen oeh de
konsekvenser den för arbetarna medförde skildras
särdeles ingående. Den betydde som bekant,
att fackföreningarna ej hade rätt till att
använda sina fonder och penningmedel till
politiska ändamål. Denna dom vållade ett
synnerligen obehagligt avbräck i
arbetarepartiets valagitation och partiet har också de
’sista åren energiskt kämpat för att få den
upphävd. Regeringen framlade också 1911
ett förslag om att utvidga fackföreningarnas
rättigheter. Arbetarepartiet kände sig dock
inte tillfredsställt med det och det kom
aldrig fram till behandling. De senaste
fack-föreningskongresserna ha hävdat, att
partiet endast skall godkänna ett förslag, som
till alla delar ger fackföreningarna samma
rättigheter som före Osbornedomen.
1911 står i Englands historia som ett
märkesår. Det var året med de stora strejkerna,
okända förut. Ett nytt element hade banat
sig väg fram. Arbetarnas klasskänsla
resulterade i väldiga sympatistrejker. De goda.
engelska borgarna och för övrigt hela
bourgeoisin var förtörnad och högst
indignerad över detta tilltag. Detta var alldeles
särskilt händelsen med de engelska
arbetsgivarna, som alla mer eller mindre
berördes-av strejkerna. ”1 det -stora hela’’, skriver
förf., ’ ’ha arbetsgivarna hittills levat i
relativt god förståelse med sina arbetare, detta
att förstå så, att de erkände
fackföreningsledarnas rätt att tala på arbetarnas
vägnai-och att de ej principiellt hade något mot
fredliga förhandlingar. Arbetsgivarna ha
liksom arbetarna sina föreningar och
sammanslutningar, men det har hittills ej existerat
någon kamporganisation.” Dessa strejker
bidrogo till att det 1911 bildades en
”Federation of Employers”, vars
huvudändamål är att hindra strejkvakterna
och beskydda strejkbrytare samt att söka
få ändrat de bestämmelser i en lag1
av 1906, som göra det omöjligt att
lagsöka fackföreningarna för av dess
medlemmar eller ledare begångna handlingar.
Samtidigt bildades i Nord-Englaml en
arbetsgivareliga med en garantifond på 15 miljoner
pund sterling (= 270 milj. kr.). Denna liga
skall, då generalstrejker utbryta, igångsätta
en motrörelse genom egna strejkvakter etc.
”Syndikalismens framträdande” heter ett
av bokens mest intressanta kapitel. T o m
a n n s stora och energiska verksamhet som
den främste förkämpen för de svndikalistiska
idéerna skildrar förf. särdeles ingående. Vi
få reda på huru Tom Mann på sina resor
först fick kännedom om syndikalismen och
huru han efter sin hemkomst med en aldrig
sviktande energi har drivit propaganda för
sin sak. Tillsammans med Ben T i 11 e t
har han ju på den ena kongresen efter den
andra stritt för sina åsikter och det
lyckades dem vid kongresserna 1910 och 1911 få
majoritet för en del av sina önskemål.
Genom utförliga siffercitat från Board of
Trades nyligen utkomna stora tabellverk för
åren 1909—12 visar förf. under vilka
ohyggliga livsvillkor huvudparten av de engelska
arbetarna leva. Sålunda var t. ex. den en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
