Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty fattigvård förblir fattigvård,
påstår man, även då fattigvårdslagen
stadgar den behövandes rätt att
erhålla understöd, oeh denna rätt gäller i
Sverge faktiskt redan nu, ehuru den
ej fått ett klart formellt erkännande i
den gällande fattigvårdsförordningen.
För egen del kan jag icke godkänna
denna de fattigvårdssakkunniges
argumentering. Lagstadgad rätt, i vissa
angivna fall, till understöd utan
förlust av medborgerliga rättigheter och
social heder är principiellt något helt
annat än att nödgas söka fattigvårdens
nåd och att ställas under dess
målsmans- och husbonderätt. Herr
civilministern har också med allt fog (kungl.
propositionen sid. 40—43) starkt
betonat d enna skillnad mellan
socialförsäkring och fattigvård. Han
framhåller att ”socialförsäkringstanken
innebär en ny syn på de samhälleliga
nödtillstånden” och utgår från en
”växande solidaritetskänsla”, inför
vilken ”varje samhällsgagneligt
livsverk, även det anspråkslösaste,
betraktas såsom givande rätt till ett
understöd, vilket icke får utgå i
förödmjukande former”. Och han
fortsätter på följande sätt: ”Man har insett,
att det allt för ofta berott av yttre
omständigheter, huruvida något
kunnat under den arbetsföra tiden sparas
för åldersdoinens och sjukdomens
dagar. Erläggandet av pensionsavgifter
är alltså icke ett konstitutivt drag i
socialförsäkringen, utan en fråga om
medle t, en lämplighetsfråga, som
avgöres på olika sätt, allteftersom
fråga är om den ena eller den andra
försäkringsformen, det ena eller det
andra landet. Grundläggande är
däremot den tillförsäkran av ett
rättsanspråk på bestämt bistånd i vissa
nödlägen som riktas till individen. ”Du
kan”, säger socialförsäkringen, ”av
samhället såsom din rätt utkräva
skydd mot nöden, och du har intet skäl
att blygas över detta skydd”. Och
denna åskådning skall så mycket
snabbare tillägnas av de bredare
lagren, som här intet hämmande
historiskt samband skönjes med den
förödmjukande allmosan.”
Den kungl. propositionen har
sålunda tydligt och klart erkänt e n
principiell skillnad mellan
socialförsäkring och fattigvård — en skillnad,
som ligger uti ”en ny syn på de
samhälleliga nödtillstånden” och uti
erkännandet av ”alla
samhällsmedlemmars rätt till bistånd”. Men härmed
har civilministern likväl icke funnit
eller uttalat det förlösande ordet i
denna avgörande principfråga. De
fat-tigvårdssakkunnige och deras
meningsfränder spörja nämligen med allt
skäl, vilka de
nationalekonomiska grunderna för denna
”nya syn”, denna ”växande
solidaritetskänsla” och denna ”rätt till
bistånd” månde vara. Är det, trots allt,
likväl icke fråga om annat än att taga
av de burgnas rättmätiga
privategendom för att dela ut åt dem, som
u t a n ekonomisk o r ä 11 äro fattiga
och behövande — ja, då ha vi, trots
all annan legal förändring,
principiellt sett att göra med intet annat än
fattigvård, ty just detta tagande
oeh givande är fattigvårdens innersta
princip. Sådant rent
välgörcnhetsmäs-sigt tagande och givande upphör icke
att vara fattigvård, därför att det
stadgas såsom den emottagandes
lagliga ratt, obeledsagad av social
degradering. Ett lagstadgande om
tvångs-mässig välgörenhetsutövning och om
rätt att göra anspråk på andras
välgörenhet, kan icke förvandla välgö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
