Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hemmanet för nästan alla
hushållets materiella behover, då funnes det
ingen nationalekonomisk grund för
högre pension åt var och en, än han
eller hans familj själv kunde betala
för. Så väl före som efter
pensionsåldern saknades, enligt antagandet,
alla ekonomiska förenings- och
avhän-gighetsband mellan medborgarna, för
så vitt som de ej tillhörde samma
hushåll.
Den dag för dag allt högre
avancerade moderna arbetsdelningen och
bytessamfärdseln har så i grund ändrat
detta förhållande, att man nu kan
säga, att ingen producent hushållar
fullt oavhängig av de övriga
producenterna inom samma stat, samt att
även den ekonomiska avhängigheten
av utlandet är högst avsevärd och
stadd i ständigt tilltagande. Den enes
ekonomiska livsverk och ekonomiska
läge äro oupplösligt och på gott och
ont sammanflätade med en
oöverskådlig och aldrig klart bestämbar massa
av andra medborgares ekonomiska
verk och ekonomiska förhållanden.
Den egendomslöse kan ej försörja sig
alls utan de besittandes tillstånd.
Dessa senare åter skulle, hur
jord-och kapitalrika de än vore, nödgas
försörja sig genom rent kroppsarbete, om
det ej funnes egendomslösa, som vore
villiga att arrendera jorden eller att
mot lön tjäna uti andras företag.
Här föreligger en oslitlig och ytterst
real ekonomisk gemenskap eller
solidaritet — vare sig den inses och
erkännes eller ej. Därom råder icke minsta
tvivel. Frågan kan blott vara den,
huruvida de faktiskt betalade och
emottagna arbetslönerna och andra
inkomsterna åt var och en skänka just
det mått av ekonomiska förmåner, som
den ekonomiska rättvisan eller rätt-
färdigheten måste kräva uti en
sålunda genom arbetsdelning konsoliderad
folkhushållning. Är det, t. ex., under
sådana förhållanden
nationalekonomiskt rimligt eller rättvist, att en
duglig oeh skötsam lönarbetare, vilkens
inkomster tydligen äro för små, att
han skall kunna fullt betala för sin
minsta nödiga invaliditets- och
ålderdomspension, skall få svälta ihjäl pä
den otillräckliga pension, som han
själv har kunnat betala för? Varför
är detta icke nationalekonomiskt
rimligt eller rättvist? Oeh varför är det
icke heller ekonomiskt rättvist, att han
skall behöva anlita nådegåvor
(fattigvård eller annan välgörenhet) för att
komplettera den otillräckliga, av
honom själv inbetalade invaliditets- och
ålderdomspensionen ?
Svaret på dessa frågor kan bli blott
ett. Det pris, som är ett rätt pris, då
det gäller en maskin och dess arbete,
är ett orätt pris, då det gäller en
människa oeh hennes arbete. Om
maskinen eller dess arbete betalas så, att
maskinens produktionskostnad och
underhåll bli täckta, till dess maskinen
blir utsliten, så är det tillräckligt och
rätt. Ty det är ej nödigt
eller rätt att pensionera den
utslitna maskinen, som är ett
blott produktionsmedel! Men det är
nationalekonomiskt absolut orätt
att betala en lönarbetare enligt
samma princip. Det är nödigt oeh rätt
att den utslitne arbetaren skall åtnjuta
tillräcklig invaliditets- och
ålderdomspension, helt enkelt därför att han
icke är blott produktionsmedel, utan
en människa, d. v. s. ett
produktions-ändamål. Han har ej fått- fullt betalt
för sitt ekonomiska livsverk, om
betalningen ej räcker för hans uppehälle
så länge han lever (och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
