Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott så länge lian arbetar). En
lönarbetarinkomst, som räcker till
blott för uppehället under arbetsåren,
men icke dessutom för hela
återstoden av arbetarens liv, kan ur
nationalekonomiska synpunkter omöjligt
försvaras. Antingen ha de varor, som
producerats genom användandet av en
så avlönad arbetare, sålts för
billigt, eller ock ha de företagsledare,
jordägare och kapitalägare, som
sysselsatt honom, delat orättvist
med honom genom att ge honom för
litet oeh behålla för mycket själva av
företagets nettovinst.
Med ”orättvist” menar jag här
nationalekonomiskt orätt, d.
v. s. orätt i den meningen, att
folkhus-hållningen förfelar sitt ändamål,
vilket i minimum icke kan vara något
annat än att anständigt och hela
livet igeno m försörja
producenterna och de av dem ekonomiskt
av-hängiga samt alla andra oumbärliga
.eller värdefulla medborgare. Att en
mängd kroppsligt och själsligt
vanlottade också måste, av rent etiska skäl,
försörjas, det är en annan sak, som ej
hör hit. Jag tar här i ögonsikte blott
de nationalekonomiska och de med
dem oupplösligt sammanhängande
etiska synpunkterna; men det är klart
att den sociala etiken omfattar
åtskilligt mer än dessa senare.
Jag påstår sålunda, att
arbetsdelningens folkhushållning är orätt
organiserad och leder till
nationalekonomiskt orimliga eller orättvisa
förhållanden, då de ständiga, egendomslösa
lönarbetarnas stora flertal erhåller så
låga arbetslöner, att dessa ieke räcka
till för arbetarnas tillräckliga
olycksfalls-, sjukdoms- och
arbetslöshets-samt invaliditets- och
ålderdomsförsäk-ring (oberäknat de bidrag, särskilt till
olycksfalls- och
arbetslöshetsförsäkringen, som under alla förhållanden böra
ieke blott utbetalas ur andra
medborgares inkomster, utan även verkligen
bäras av dessa andra medborgare).
Den gängse uppfattningen, att
sådana låga arbetslöner måste vara de
nationalekonomiskt rimliga och rätta,
därför att de bestämmas genom fria
avtal och fri konkurrens eller genom
fria avtal mellan arbetares och
arbetsgivares organisationer, är
utomordentligt djupt rotad, men är icke dess
mindre alldeles falsk och har definitivt
övergivits i oeh genom den moderna
socialpolitiken. Uppfattningen i fråga
är identisk med den gammalliberala
(Manchesterliga) tron på den fria
konkurrensens förmåga att tillskapa
ett harmoniskt och rätt ordnat
ekonomiskt samhällsliv. Denna naiva
nationalekonomiska lyekotro åter är
väsentligen grundad på ett förbiseende
av privategendomens, särskilt den
starkt hopade privategendomens
inverkan på den fria konkurrensen och det
fria avtalet — en inverkan, som
förvandlar ifrågavarande ”frihet” till en
klar och tydlig ofrihet för de
egendomslösa och eljes ekonomiskt
svagare.
Marknadspriset är sålunda
ingalunda alltid ett nationalekonomiskt
rimligt eller rätt pris. Detta gäller
arbetslönen så väl som alla andra priser.
Följaktligen ha vi att räkna med det
sakförhållandet, att den faktiskt
betalade arbetslönen ofta är en,
nationalekonomiskt sett, orimligt låg eller
blott partiell arbetslön. Då måste vi
fråga oss, var den återstående
delen av det nationalekonomiskt
rimliga eller rätta lönebeloppet har
blivit av, samt hur denna lönerest skall
kunna utfås och tillgodogöras för ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
