Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betarens räkning — t. ex. för hans
invaliditets- och
ålderdomspcnsione-ring.
Så långt görligt är, måste
ifrågavarande lönerest i första hand uttagas
från arbetsgivarna, som äro
mellanhänderna å ena sidan mellan
lönarbetarna och alla de övriga
producenterna inom företagen samt å andra sidan
mellan samtliga producenter och den
varuköpande allmänheten. Vad
lönarbetarna ha fått för litet, det ha
antingen de övriga deltagarna i
produktionen (företagsledare, jordägare och
kapitalägare) eller ock konsumenterna
(varuköparna) fått för mycket. Från
företagarevinst, jordränta och
kapitalränta måste avdrag göras för att
komplettera den redan utbetalade
arbetslönen genom ”pensionstillägg”; eller
ock måste, om möjligt, varupriserna
höjas, för att arbetslönen skall kunna
höjas upp till full pensionsbärighet.
Den sista utvägen måste stundom
anlitas, då det är fråga om ”utsvettade”
yrken, men torde i övi‘igt blott kunna
spela rollen av ett mer tillfälligt
komplement till den första metoden —
metoden att utkräva de s. k. a r b e t
s-givarebidragen till
lönearbetar-nas invaliditets- och
ålderdomsperisiö-nering.
Den som nu påstår, att dessa
arbetsgivarebidrag äro liktydiga eller
likartade med fattigvård, måste
allvarligt uppmanas att fördjupa sina
nationalekonomiska insikter — eller
eljes, såsom eventuellt obotlig
överlämnas åt ett andligt mörker, som
ställer honom utanför den intellektuella
ljuskrets, inom vilken allena en
diskussion av denna art kan föras med
utsikt till ett fruktbart resultat.
4. Några principiella brister i
regeringens lagförslag.
Jag kan icke underlåta att ännu en
gång betona min förvåning över
ålder-domsförsäkringskommitténs och
regeringens uraktlåtenhet att söka
intränga uti
folkpensioneringsproble-mets nationalekonomiska principer
samt att, i överensstämmelse med
dessa, så väl gendriva de
fattigvårdssak-kunniges och med dem likatänkandes
kritik av pensionstilläggen som ock
bevisa, att ”pensionstillägg” oeh
”understöd” i viss utsträckning måste
betraktas såsom icke blott praktiskt
oumbärliga utan även principiellt ab-t
solut behöriga beståndsdelar av en
rätt organiserad folkförsäkrings
invaliditets- och ålderdomsräntor. Detta
grundläggande faktum snarare
fördunklas än klaras upp genom ett
yttrande som detta: ”det huvudsakliga
syftet med en lagstiftning på
hithörande område angives av kommittén
böra vara att —–-genom
pensioner bereda en ekonomiskt tryggare
och socialt värdigare form för
understöd än som eljest måste lämnas av
den allmänna fattigvården eller av
enskilda” (kungl. propositionen, sid.
25). Det gäller just att bevisa, att
de ifrågavarande pensionerna allt
igenom, inklusive ”tilläggen”, komma
till stånd enligt helt andra grunder än
fattigvårdsunderstödet och att de
därför äro icke blott ojämförligt
mycket ”socialt värdigare” än detta, utan
även innebära ett förverkligande av
nationalekonomisk rättvisa och ett
upprättande av en bättre
nationalekonomisk ordning, varom icke på minsta
sätt kan vara tal inom
fattigvårdsvä-sendets ram. Att det beviset saknas
i kommittébetänkandet och den kungl.
propositionen, är ett det betänkligaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
