Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionalekonomiskt betraktas såsom
delar av de ofrånkomliga
produktionskostnader, varmed användandet av
lönarbetare belastar nationens
hushåll-ningskonto. Vore alla arbetslöner
tillräckliga för arbetarnas fullständiga
självpensionering, så behövdes inga
”bidrag”. Man kunde då säga, att
arbetslönerna utgjorde full betalning
för allt, vad lönarbetarens liv
under alla förhållanden måste i
minimum kosta. Jag säger ”under
alla för.hållanden måste
kosta’, ty arbetaren kan ju icke
kastas på skrothögen som ’ gammalt
järn, då han blir arbetsoduglig,
utan måste leva och bör leva
anständigt, tills han dör en naturlig död.
Så höga äro arbetslönerna dock icke
annat än undantagsvis i samhället,
sådant det nu är inrättat. Vår
ekonomiska samhällsordning innebär
dessutom, att det icke alltid är rimligt
eller möjligt att, genom arbetsgivaren
oeh av den särskilda näringsgren, som
arbetaren tillhör, utkräva hela det
nödiga pensionsbidraget. Det
slutligen felande beloppet får utdebiteras
på näringslivet som ett helt, men
upphör därmed icke att vara vad det är,
nämligen den felande återstoden av
arbetskraftens verkliga och fulla
minimum av produktionskostnad. Att.
utfå minst denna är lönarbetarens
ofrånkomliga ekonomiska rätt, vilken
icke kan honom förmenas med mindre,
än att man ekonomiskt jämnställer
honom med den utslitna maskinen, som,
visserligen med rätt, kastas på
skrothögan för att där gå en hastig
förgängelse till mötes.
Socialförsäkringens pensionsbidrag
från arbetsgivare samt stat och
kommun innebär erkännandet av en laglig
rätt till en inkomst, som icke utfåtts
i form av arbetslön, men dock utgör
vad näringarna och samhället som ett
helt äro, rent nationalekonomiskt sett,
skyldiga att betala för den arbetskraft,
som de förbrukat.
Arbetsgivarebidraget är således icke
en personlig eller annan skatt och icke
heller en ekonomisk börda, som
arbetsgivaren skulle ha någon ekonomisk
rätt att avvältra på arbetaren genom
nedpressning av lönenivån. De
skatter, som stat och kommun måste åtaga
sig för att kunna komplettera
pensionerna, stå uti ett alldeles säreget
samband med vårt näringslivs, hela vårt
ekonomiska samhällslivs nuvarande
organisation och egendomliga
bristfällig-heter samt äro därför skatter av en
helt annan art än de vanliga,
stats-och kulturändamålen tjänande
skatterna.
llegeringsförslagets principiellt
betänkligaste, ehuru ingalunda enda
betänkliga, brister synas mig sålunda
bestå däruti, (1) att de pensionspliktiga
icke äro uppdelade uti de två
huvudgrupperna ”lönarbetare” oeh ”icke
lönarbetare”, samt (2) att
lönarbetarnas pensionsförsäkring i följd därav
blivit ordnad på ett sätt, som alls ej
motsvarar deras ekonomiska läge, och
(3) utan anlitande av de
arbetsgivare-bidrag’, vartill de äro
nationalekonomiskt berättigade. Härmed
sammanhänger, att (4) det allmännas bidrag
till pensionerna uti regeringsförslaget
framträda med en motivering, som icke
förmår att effektivt hindra att de
kunna stämplas såsom fattigvård i en ny,
eventuellt försämrad form.
Härjämte uppvisar
regeringsförslaget (5) ett principiellt fristående drag,
som blivit betecknat med termen ”be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
