Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hovsprincipen’’. Denna består däri, att
de ur allmänna medel utgående
tilläggen till de allt för små
avgiftspensio-nerna tillmätas pensionärerna enligt
dessas större eller mindre behov. I
6 § heter det: ”Pensionstillägget
utgör för år räknat i fråga om
pensions-tagare, som ej åtnjuter någon inkomst,
för man 150 kronor och för kvinna 125
kronor, och i fråga om pensionstagare,
som åtnjuter inkomst, nämnda belopp
med avdrag av halva årsinkomsten.”
Denna ”årsinkomst utgör”, enligt 7 §,
”all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen
kan antagas komma att tillsvidare
årligen åtnjuta utöver den pension
honom enligt denna lag tillkommer”.
För den pensionspliktige skulle
således finnas följande trenne källor till
underhåll vid invaliditet och på
ålderdomen : för det första de av honom
själv under laga tvång utförda
inbetalningarna för utfående av pension
(”avgiftspensionen” eller den på egna
betalningar grundade invaliditets- och
ålderdomsräntan) ; för det andra det
ur allmänna medel utgående
pensionstillägget, som utbetalas, då invaliden
eller åldringen har mindre än 300
(resp. för kvinnor 250) kronor i
årsinkomst; för det tredje de tillgångar,
som den pensionspliktige dessutom, på
grund av sparsamhet eller annorledes,
förfogar över, då invaliditeten eller
ålderdomen kommer.
Nu är att märka, att enligt
regeringens lagförslag rivaliserar
inkomstkällan n:r 2 i viss mån med
inkomstkällan n :r 3. Ju mindre den frivilligt
hopsparade eller hoparbetade
inkomstkällan är, desto större, upp till
ett maximum av 150 kronor för
man och 125 kronor för kvinna, blir
den ur allmänna medel erbjudna in-
komsten, i det att pensionstagarens
halva egna inkomst drages från
nämnda maximibelopp av pensionstillägg.
Tillägget nedsjunker således till noll,
dä den manliga invaliden har 300 och
den kvinnliga har 250 kronors egen
årsinkomst av sparade eller annorledes
åtkomna medel.
De människor, som äro så
beskaffade, att de gärna nöja sig med en
mindre inkomst än de kunde ha, blott de
utfå största möjliga del av sin inkomst
i form av bidrag från det allmänna,,
komma naturligtvis att genom denna
anordning avhållas från att frivilligt
spara för eller arbeta under sin
invaliditet och ålderdom. En sådan
verkan kan anordningen däremot icke
utöva på dem, som framför allt
intressera sig för att kunna
åtnjuta största möjliga inkomst, när de
bli invalider eller åldringar. Lyckas
en man av sådant ekonomiskt
temperament att genom sina egna frivilliga
bemödanden tillförsäkra sig mer än 300
kronors inkomst vid invaliditet,
bekymrar det honom icke, att han i följd
bärav blir utan ”pensionstillägg”
från ”det allmänna”. Denna
omständighet kanske tvärt om gläder honom,
i det han, med eller utan goda
nationalekonomiska skäl, inbillar sig att
”pensionstillägget” skulle lukta
fattigvård. Denna karaktär skulle
”tilllägget” naturligtvis också
obestridligen ha, om det tillfölle en person, som
genom lättja eller slarv eller ren lusta
efter understöd från det allmänna
försummat att utnyttja klara och goda
möjligheter att spara ihop tillräckliga
medel för sin egen ”tilläggs”fria
invaliditets- eller ålderdomsförsörjning..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
