Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid föreligger här en
betydelsefull rent yttre olikhet mellan
dem, som utan stora offer och
ansträngningar kunna, och dem, som icke
utan sådana stora offer och
ansträngningar kunna ur sina arbetsinkomster
avvara de belopp, vilka erfordras, för
att deras besparingar skola vid
invaliditet och på ålderdomen giva dem
avsevärt mera, än det allmänna
utlovar åt dem oavhängigt av deras
egna extra ansträngningar. Det är
visserligen sant, att även den minsta
hopsparade inkomst med halva sitt belopp
ökar totalinkomsten vid invaliditet
och på ålderdomen. Men även för de
fattiga finnes det så små
inkomsttill-lägg, att de knappt ha någon praktisk
betydelse. Och härtill kommer, att vi
måste överväga, vilka offer och
ansträngningar vinnandet av
ett sådant minimalt tillskott till
inva-liditets- och ålderdomsräntan ofta
ovillkorligen måste kosta de från
början och hela livet igenom sämst
situerade bland våra kroppsarbetande
klas-esr. Det kan vara att begära det mer
än normalt mänskliga av dem, att de
för sådant högt pris skola köpa en
så minimal fördel, vars åtnjutande
dessutom är så oviss, som fallet
alltid måste vara, då det är fråga om
livets fortsättande in i invaliditetens och
ålderdomens skede.
Slutligen är det ur
nationalekonomiska synpunkter alls icke tvivelaktigt,
a^t det kan vara absolut orätt att
avlägga besparingar ur en
inkomst, som nätt och jämt förmår
skänka inkomsttagaren och hans
familj ett skäligt existensminimum eller
t. o. m. ej ens ger fullt så mycket.
Dylik ”sparsamhet” vore liktydig med,
att man åsamkar samhället en kanske
ganska stor och helt visst obestridlig
skada i det närvarande
ögonblicket för att tillförsäkra samhället en
avsevärt mindre och ganska oviss
fördel i framtiden. Avknappandet
av inkomsten för en producent, som
lever vid eller just under
existensminimum inom det yrke han tillhör, måste
nämligen innebära, att hans
yrltes-duglighet sjunker, att hans
invalidi-tetsålder rycker närmare och att hans
familjemedlemmar dragas nedåt i
fysiskt och andligt avseende genom
ökad ekonomisk misär — vilket allt
är liktydigt med ett minus i samhällets
hushållningskonto. Klart är att en
sådan nationalekonomisk skada,
tillfogad produktionen och familjelivet,
icke kan uppvägas av den
nationalekonomiska fördel, som består i
förhan-denvaron av arbetarens lilla
sparpenning, vilken är bestämd att
komplettera hans invaliditets- och
ålderdomspension. ”Besparingar”, som äro
oförenliga med en möjligast effektiv
produktion och en möjligast förlängd
ar-betsduglighetsperiod för
producenterna, äro alls inga verkliga besparingar,
utan raka motsatsen.
Att predika, att alla kunna och
böra spara för sin invaliditet och
ålderdomen, visar sig vara ett rent nonsens,
så snart man anlägger
nationalekonomiska synpunkter på problemet. Vi
måste klargöra, hur stor en inkomst
måste vara inom ett visst yrke, för att
den utan menliga följder slcall kunna
minskas genom avsättandet av de
sparpengar, som ifrågasättas. Och vi
måste taga reda på, hur de faktiska
inkomstförhållandena inom de olika
yrkena förhålla sig till det minimum, där
den verkliga, äkta sparmöjligheten
börjar.
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
