Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti diskussioner om alla möjliga
former av sjukdoms- oeh
invaliditets-samt olycksfalls- oeh
arbetslöshetsförsäkring ägnas med all rätt mycken
uppmärksamhet åt simuleringen och
andra sätt att söka orättmätigt
åtkomma de ekonomiska fördelar, som
försäkringen garanterar. Inom en
in-validitetsförsäkring, hur den än må
vara inrättad, föreligger alltid faran,
att individer av mindre redbar
karaktär eller med mindre klar insikt
uti rätt och orätt på ifrågavarande
område skola låtsas vara invalider,
innan de ännu äro det, eller skoia pä’
skina en högre grad av invaliditet, än
de verkligen äro hemsökta av.
Jag berör detta spörsmål blott för
att framhålla, att det är ett a 11 m ä n t
problem, som i all synnerhet den
bestående fattigvården har rik
erfarenhet av och som därför alls icke kan
anses vara särskilt kännetecknande för
den lagstadgade, tvångsmässiga
inva-liditetsförsäkringen med dess mer
eller mindre lockande ”pensionstillägg”
eller ”understöd”. Naturligtvis
måste man se sig om efter möjligast
effektiva, men icke därför ohumana,
medel att avskräcka från simulering och
oärlighet vid utnyttjandet av
invali-ditetsförsäkringens förmåner, men
det vore ej rätt att sammanblanda
detta närmast straffrättsliga problem
med det rent nationalekonomiska
problemet, om ”pensionstilläggen” och
’ ’behovsprincipen ’ ’.
Det blir likväl åtminstone fyra
kategorier av mindre bemedlade
medborgare, som sannolikt komma att mer
eller- mindre fullständigt utnyttja
möjligheten att erhålla
”pensionstillägget” ur allmänna medel: de
otillräckligt avlönade, de fysiskt eller andligt
svaga, de genom olyckor eller över-
mäktiga yttre svårigheter allt för
mycket nedtryckta samt de
otillräckligt skötsamma, d. v. s. de i hög grad
lata, slarviga och slösaktiga samt
lastbara och för ett parasitiskt liv
benägna.
Det är för denna sista kategori
allena, som jag anser att
fattigvården i framtiden bör finnas till. Alla
andra böra ha rätt till
pension, om nödigt i form av ’
’pensionstillägg” till den på tvångsbetalning.
grundade ”avgiftspensionen” eller
ock, vid mycket tidig invaliditet, i
form av pension (invaliditets- och
ål-derdomsränta) utan föregående
inbetalning av ”avgifter’’’.
Det är betecknande för
kommitté-och regeringsförslagets fundamentala
oklarhet i dessa stycken, att denna
sistnämnda art av pension behandlas
alldeles för sig, i § 33 framemot slutet
av lagtexten, samt att den fått den
särskilda beteckningen ”understöd”’
och synbarligen betraktas såsom
fallande alldeles utanför den egentliga,
för sä k ringsprincipens ram.
”Understödet” ställes uttryckligen i
motsättning till ”pension”, då det
tillerkännes vissa grupper av
personer, som ”icke äro berättigade till
pension”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
