Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt oss vidare komma överens om,
att alla andra mindre bemedlade
medborgare (eller, gärna för mig alla
medborgare över huvud) skola av
samhället tvångsförsäkras till erhållande
av pension (invaliditets- oeh
ålderdomspension) samt att allt, vad de
sålunda komma att från samhällets
sida åtnjuta vid invaliditet och på
ålderdomen, är pension och således
icke får betecknas såsom annat än
pension (eller invaliditets- och
ålder-domsränta).
Hur blir då pensions
försäkringens begrepp bestämt? Och vilken
motsättning kunna vi då upptäcka
mellan ”försäkringsprincipen” och
’ ’behovsprincipen ’ ’ ?
All försäkring är en social
anordning, d. v. s. en form av
samverkan (här ekonomisk samverkan)
mellan många individer. Ändamålet
med denna ekonomiska samverkan är
att åt vissa individer tillförsäkra en
viss ekonomisk fördel för den
händelse, att ett ekonomiskt behov av
bestämd art och omfattning (framkallat
genom eldsvåda, sjöolycka,
familjeförsörjares död, sjukdom, invaliditet,
ålderdom, arbetslöshet o. s. v.) i
framtiden inträffar. Det är ovissheten
om det verkliga framträdandet av det
ifrågavarande ekonomiska behovet,
som kännetecknar försäkringen och
utgör den ena sidan av
försäkringsprin-cipen. Dennas andra sida upptäcka vi
genom att iakttaga försäkringens 111
e-d e 1. Detta består däri, att man, i
enlighet med erfarenheten om det
ifrågasatta ekonomiska behovets
framträdande bland de personer, som bli
föremål för försäkringen, planmässigt
vecka efter vecka, månad efter månad,
eller år efter år avsätter vissa
penningsummor för behovets täckande.
Detta allena är
försäkringsprinei-pen. Den återfinnes inom såväl privat
och frivillig som inom statlig och
tvångsmässig försäkring. Däremot
ingår det alls icke i
försäkringsprincipen, att de penningar, ur vilka
försäk-ringsräntorna skola bestridas, måste
inbetalas av de försäkrade själva. Att
en person (t. ex. en fader) betalar för
en annan persons (t. ex. hans barns)
försäkring är naturligtvis lika äkta
försäkring, som att en person betalar
för sin egen försäkring. Då inom ett
samhälle vissa befolkningsgrupper
skola försäkras (t. ex. för invaliditet och
ålderdom), beröres
försäkringsprincipen icke i det minsta därav, att det
icke ensamt är dessa
befolkningsgrupper, utan även andra, som betala för
försäkringen, och icke heller därav,
att det inom de försäkrade grupperna
finnes åtskilliga, som icke själva
bidraga med några inbetalningar alls.
”Försäkrade” äro de ändå. Om
samhället finner, att det är i dess sanna
ekonomiska intresse, d. v. s. att det är
nationalekonomiskt riktigt, att
försäkra alla mindre bemedlade för
ernående av ett visst minimibelopp av
invalidränta, så ligger det redan på
förhand inneslutet i en sådan omfattande
försäkringsplan, att den icke kan
byggas uteslutande på de försäkrades,
egna avgifter. Den, som icke
begriper detta, har ju ieke en aning om det
nuvarande samhällets ekonomiska
byggnad och de mindre bemedlade
klassernas verkliga ekonomiska läge.
Å andra sidan är all försäkring
byggd på behovsprincipen i den
bemärkelsen, att man alltid försäkrar för
att i framtiden kunna tillfredsställa
ett visst ekonomiskt behov. Frågan
är-blott, huruvida man på förhand
absolut bestämmer storleken av den pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
