Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättande efter samma grunder avslogs
likaledes.
Då kamrarna sammanträdde igen
efter påskferierna framlade
Vander-velde ett av några borgerliga
politiker stött förslag om
författningsrevision. Upphetsningen i landet steg
alltmer allteftersom tiden nalkades för
förslagets diskutering, som regeringen
bestämt till 16 april. Den 21 mars
skedde ett dynamitattentat mot en
deputerad. Den 7 april försökte man
spränga riksbanken i Bryssel i luften.
Den 8 och 9 forekommo
gatudemonstrationer, sammanstötningar med
polisen och gendarmeriet. Man slog in
fönsterna på ett par kloster och på
XX :e Siécles redaktionslokaler. I
landsorten forekommo också liknande
tumultuariska uppträden, som
fortsatte alla de följande dagarna.
Den 13 april förklarades så
storstrejken av arbetarepartiets styrelse.
Hittills hade man trott sig med
lätthet kunna som 1893 och 1899 besegra
regeringen blott genom
gatudemonstrationer. Rörelserna då hade
emellertid mindre haft karaktären av
allvarliga arbetsnedläggelser än av
uppträden om kvällarna efter arbetets
slut. Och om man så plötsligt utan
någon som helst förberedelse
förklarade storstrejk, så var det för att
undvika blodiga upplopp och massakrer.
Den 15 april började debatten om,
ifall Vanderveldes förslag skulle
upptas till behandling,och fortsatte till den
18, då kammaren med 84 röster mot 64
beslöt att inte uppta det till
behandling. Partistyrelsen beslöt emellertid
fortsätta striden. Samma kväll ägde
i Louvain en sammanstötning rum
mellan borgargardet och folkmassan,
varvid 6 människor dödades och 14
sårades.
”Den 19 april uppfordrade
progres-sistpartiet (radikalerna)
arbetarepartiet att upphöra med strejken”, säger
Bertrand trohjärtat i sin broschyr om
strejkerna 1902 och 1913, varur jag
hämtat dessa sakuppgifter, ”och
dagen därpå, söndagen den 20 april,
beslöt socialistiska partiets styrelse att
återuppta arbetet, ett beslut som mot-
togs med våldsamma protester i
industriorterna.”
Denna blinda lydnad för liberalerna
kritiserades på sin tid ytterst skarpt
i Neue Zeit, där Mehring och Rosa
Luxemburg gav de belgiska
socialisterna en ordentlig avbasning under
Kautskys högt uttalade gillande.
Van-dervelde var ytterst förbittrad och
hotade anmäla de elaka kritikerna för
internationella byrån!
Säkert är också att strejken var
oklokt planlagd och ledd. Den hade
nog knappast fört till något resultat,
så dåligt förberedd som den A^ar, men
man kunde ju valt någon lämpligare
tidpunkt att avblåsa den än så
ögonblickligen på liberalt kommando den
20, helst som man den 18 på kvällen
påstod sig skola fortsätta till det
yttersta. Man hade så mycket mindre
skäl att lyda liberalerna, som dessa
lämnade arbetarna fullständigt i
sticket under de kritiska dagarna.
Enligt C. van Overbergh, en katolsk
ämbetsman som publicerat en studie
över strejken, ”tycktes de strejkandes
antal vissa dagar stiga ända upp till
300,000”. En officiell räkning, som
var ytterst ofullständig, gav följande
siffror:
15 april 140,000 strejkande.
16 ” 196,772
17 ” 227,552
18 ” 231,927
19 ” 220,946
Den nuvarande rösträtten.
Den rösträtt, som existerar i
Belgien, säges vara allmän. Menar man
med ”allmän” rösträtt en sådan som
lämnar varje vuxen man plats vid
valurnan, så är det riktigt. Alla
belgiska m ä n ha rösträtt — men först
från fyllda 25 år.
Dessutom kommer en hel del andra
inskränkningar, av vilka den
viktigaste är den, som lämnar en del
medborgare vid valen 2 och 3 röster (i
kommunalvalen ända till 4). Man kan
förstå, att det inte är arbetarna, som
komma i åtnjutande av stämmornas
majorisering. Det är i stället kvalifi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
