Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade kanske antagit jätteproportioner,
om inte de socialistiska ledarna, som
önskade försöka alla medel, innan de
tillgrepo det yttersta, hade lagt sig
emellan. De strejkande mottogo inte
denna intervention med synnerligen
blida ögon, och på flera ställen visslade
man ut de från Bryssel utsända
talarna. Först när man lovade att
organisera strejken för att längre fram med
större kraft låta den utbryta,
återvände arbetarna till verkstäder och
gruvor.
Harmel, som i Bataille Syndicaliste
skrivit en serie utmärkta, sympatiskt
hållna artiklar om
strejkförberedelserna, yttrar om denna åtgärd: ’ ’Den
som vill klandra socialisterna för detta
må göra det — jag för min del kan det
ej. De rörelser, som följde på den 2
juni (då valresultatet blev känt), voro
nästan oundvikligt förutbestämda att
misslyckas.” På ett annat ställe i
samma artikel (d. 10 april) yttrar han:
”Man kan mycket väl förstå, att
ledarna försökte undvika en storstrejk
(greve générale) som de klerikala
ministrarna och deras gendarmer kunnat
förvandla till massakrer.”
Strejkens närmaste förhistoria.
Det var den 6 juni då partistyrelsen
uppmanade arbetarna att upphöra med
sin spontana strejkrörelse och
samtidigt lovade utlysa- en extra
partikongress. Denna avhölls den 30
samma månad och beslöt tillsätta en
strejkkommitté, som skulle förklara strejken,
då ögonblicket ansågs lämpligt. De
socialistiska parlamentarikerna skulle
framlägga förslag 0111
författningsrevision i kammaren.
Den 2 juli föreslog hr Helleputte,
en av de mera försonligt stämda
katolska politikerna, att man skulle
”samtala” (causer) om reformen.
Längre hann man inte i den
parlamentariska snigelgången under
vårsessionen.
Då kammaren åter började sitt s. k.
arbete i fjol^ framlade Vandervelde
det beslutade förslaget 0111
författningsrevision. Samma dag yttrade
regeringschefen Brocpieville i kamma-
ren att vallagens formler ”inte vore
oföränderliga”, men att regeringen
inte kunde vika för ett strejkhot och
besluta sätta författningsfrågan på
dagordningen, ”innan man ännu
lyckats fastslå åtminstone preliminärerna
till en överenskommelse rörande de
formler man borde sätta i stället för de
f. n. existerande”. Det är som den
stora konservativa engelska tidningen
Times skrev ett par dar efter strejken:
”Man vill kanske beskylla hr
Broque-ville för tvetydighet, men han har
den gåva att uttrycka sig
spetsfundigt, som k a 11
missuppfattas av dem som äro
111 i 11 d re u p p märksa 111111 a på
ordens valör.”
Det socialistiska revisionsförslaget
diskuterades ej förrän i februari i år.
Under tiden hade den 29 januari
Hymans, liberalernas ledare, föreslagit
att författningsfrågan skulle
undersökas av en särskild kommitté, tillsatt av
kammaren eller regeringen, och
Vandervelde anslöt sig å den socialistiska,
gruppens vägnar till detta förslag.
Men hr Woeste förklarade det
oantagligt, och därmed var utgången given.
Den 31 jan. förklarar sig
regeringschefen inte kunna gå med på Hymans’
förslag.
Man kan inte säga, att vare sig
liberalerna eller socialisterna voro så
sär-dels anspråksfulla. Vandervelde
förklarade under de oändliga debatterna
att han gärna skulle vara med på att
stryka exempelvis kravet på
kvinnornas rösträtt och kravet på männens
rösträtt från myndighetsåldern —
fast han naturligtvis fasthöll vid dem
teoretice! Men inget hjälpte. Den
7 februari avslogs förslaget om
för-fattnigsrevision med 99 röster mot 83.
Den 12 februari beslöt så strejkkoni;
mittén att förklara strejk den 14 april.
Det blev genast en stor uppståndelse.
Särskilt småborgerskapet, som lidit
mycket av det oupphörliga strejkhotet,
blev alldeles förtvivlat, då det såg ut
som om det skulle ställas inför faktum.
Man försökte i sista stund åstadkomma
någon slags medling. Slutligen såg det
ut som om man lyckats, då några libe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
