Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort de älskande till syskon, grundar
sig icke endast därpå, att han velat på
starkaste möjliga sätt inskärpa den
själarnas enhet, som för honom är
ltär-lekslidelsens innersta förklaring. Han
har oek gjort det för att slå
fördrags-samhället som hårdast på dess sedan
uråldriga tider mest instinktivt ömma
punkt. Han vill ropa ut, att individens
frihet ej känner gränser.
Men olyckan följer Siegmund
ögonblickligen. Wotan, fördragens herre,
måste straffa sin egen ättling, när
denne bryter fördragen. Likväl, det är
ytterst märkligt att detta skäl här ej
ensamt mäktar framkalla gudens straff.
Han hade ju just fött sin völsungason
för att denne, visserligen på en annan
punkt, skulle bryta de föredragsband,
som Wotan ej kunde bryta själv. Nej,
han straffar sonen just därför att
denne — är han själv. Icke genom egen
kraft utan genom Wotans har han
blivit stark: Det är därför Wotan, som
i och med Siegmund själv bryter
fördragen, och det fick ju icke ske. Som
guden säger:
Blott en får drista
vad jag ej djärvs:
den hjälte aldrig
jag ville hjälpa,
som skild från guden,
fri från hans gunst,
ej befald
utan ett råd
av egen nöd
med stt eget svärd
mäktade det,
som är mig förment,
som jag ej drev honom till,
var det än innerst min dröm. —
Med äckel ser jag
evigt mig själv
i allt jag skapar och verkar!
Det andra, vartill jag längtar,
mitt öga skall aldrig se,
ty själv skall den frie sig skapa —
trälar blott knådade jag!
Även här är det säkert närmast
självupplevelser Wagner ger ord.
Mästaren, skaparen av en ny konst, en ny
skola, hövdingen även i privatlivets
umgängeskrets, hur måste han ej se
och lida sina lärjungars och beundrares
typiska lärjungedrag:
osjälvständigheten. Han ger tankar och får inga
igen. Hans eld sätter stora verk i
gång, och de falna, så snart han
bortvänder ögonen. Men detta är ej enda
förklaringen.
Wotan är den upplyste
världskonungen. Han vill göra världen sig
underdånig, men han vill samtidigt att
världen skall vara honom värdig. Han
vill se något stort framväxa under sin
spira. Men det växer ej. Den
härskarmakt, som söker faderligt
uppfostra, förkväver, ty endast friheten är
växandets luft. Wotans tragik,
musikdramats djupaste, är den frisynte
härskarens tragik.
Men kanske ej ens den förklaringen
räcker. Måste ieke just en förtidig
revolutionsman som Wagner harmas
över bristen på frihetslust hos de
massor han ville väcka! Måste han ej
förvånas, att den revolution, som skulle
frigöra de undertryckta klasserna,
utgick från män ur de härskandes led, ja
än mer, förtvinade, när ej de män,
som stredo mot sin egen klass, göto liv
i upprorslågan? Måste ej han mer
djupt än någon längta efter den
frihetsrörelse, den befriare, som
självboren sprunge fram ur de förtryckta
ledens egen kraftkälla? Detta
förklaringsförsök må stå för vad det är: en
fråga till de verkligt Wagnerkunnige.
Wotan sänder valkyrian Briinnhilde
för att straffa Siegmund. Hon är hans
dotter och hans själs tanke, hans egen
skapelse i än högre grad än völsungen,
ty hon är kvinna. Men också hon
trotsar — trotsar på ett äkta kvinnosätt.
Hon lyder mannens hjärta mot hans
förstånd. Hon trotsar det bud
mannen måste pålägga henne för att
utföra den frihetshandling han innerst ville
ha utförd. Det är osjälvständigt trots
alltså, och dock rymmer det i grunden
ett större mått av självständighet än
mannen själv äger. Brunnhilde
älskar Siegmund. Denne är Wotans son
och även älskad av Wotan. Så till
vida är hon alltjämt dennes tanke.
Men Wotan hade doek ej velat, att hon
skulle älska hjälten — däri skymtar
alltså början till ett trots, som är
hennes eget, icke gudens. Ett trots,
som drager henne, gudaväsendet, ned
till de gudarna underordnade männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
