Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skorna och låter henne stå dem bi, när
de resa sig .mot gudarna.. Dramats
grundmotiv kärleken framträder här i
sin gamla motsättning mot makten,
men nu som revolutionär kraft
starkare än någonsin tidigare.
Då Briinnhilde gjort samma brott
som Siegmund: trotsat utan att äga
trotsets rättsgrund självständigheten,
straffas hon med trollsömn. Men däri
framskymtar åter
sjäjvständighets-varslet, att hon kan väckas av en —
av en man, friare än guden, av den
människofödde hjälte, vilken Wotans
spjnt ej kan skrämma tillbaka.
Hjälten heter Siegfried. Hans
första dåd är Fafners dräpande. Som
drake ruvar jätten på skatten.
Guldtörsten, upphöjd till livsgrundsats,
förebildligas här i all den stordumma
lumpenhet, som krävs för att bilden
skall bli sann. Kapitalismens väsen i
dess renodlade form ligger ovanför det
vetenskapliga förståndets
fattningsgåva. Den är brutal och grotesk nog
att endast kunna fattas av en
allfam-nande diktarfantasi. Ingen forskning
kan eller vågar uttömma dess väsen så,
som Wagner gjort i Fafners två, 3—7
ord innehållande repliker. Den första
skildrar kapitalisten i högsta tänkbara
harmoni:
Ieh lieg’ unrl besitz’: —■
lasst mich sehlafen!
(Jag ligger och äger •— låt mig sova!)
Den andra, tecknande kapitalismen,
då den märker den gudomliga
rättsordningen, d. v. s. sin sömn störd,
yttras av Fafner, när han hör talas om
hjälten-hämnaren:
Mich hungert sein’.
(Den vill jag äta upp.)
Han får dock icke den väntade
godbiten. Han vill ju sova och äga, just
då hånande medtävlare varna honom
för faran. Revolutionskonstnären
anade, att den härskande klass, som ej
up23roret mäktat nedslå, när den ännu
var frisk och ung i sin makt- och
förvärvsdrift, den skulle en gång gödas
till fall av sina egna rikedomar. Dock
kapitalismen företrädes iSiegfried
ej endast av Fafner. Bakom dennes
slöa lust att bara äga skymtar
Albe-richs livs- och skadehungriga
girighet, för vilkens list en gång även
Siegfried fäller.
Denne har nedslagit draken av egen
kraft utan Wotans hjälp och blott med
hjälp av ett indirekt råd från guden
(svärdsmidet). Från detta dåd går
han följdriktigt till det nästa : att mäta
sig med Wotan själv. Över gudens
sönderhuggna spjut banar han sig väg till
Briinnhildes fjälltopp. Wotan vet sitt
öde och gläds däråt. Trött på den
fördragsbundna maktens
jämmerlighet, upphäver han självmant sitt
väsens tvedräkt. Han avstår makten
över världen åt människosonen,
völsun-gen; för honom ”den evigt unge viker
guden med fröjd”.
I trots mot gudarna vinner Siegfried
Briinnhilde, i trots mot dem sjunker
hon i hans famn. I Ragnarö k,
sorgespelets sista dag, har trotset
segrat så, att det knappt minns sig självt
som trots. Gudarna äro borta,
närmast värda medlidande, det hårda ödet
kommer ej längre från dem. Men
nifelungarnes underjordssläkte finns
kvar. Hagen, Alberichs våldtäktsfödde
och därför äkta son, är ondskan i
kroppslig gestalt; men ondskan är hos
Wagner ingen kristen synd, icke heller
blott någon svaghet i enlighet med
naturalistiska lärosystem. Den är
girigheten, guldtörsten. Hagen har blott
kommit till för att vinna
Nibelungen-skatten, han lever ock sitt hela liv
därför. Därför sliter han Siegfried
från Briinnhilde med svek. Därför
dräper han Siegfried.
Siegfrieds död framkallas ej av
någon tragisk skuld. Den är det
ofördunklade, oförmildrade
hjältemarty-riet. Ingen kan vara mer fri från det
Wagnerska uronda, girigheten än han.
När Rhendöttrarna bedja honom ge
dem ringen och därmed skatten igen,
vill han först bevara sin egendom för
Gutrunes, sin nya hustrus skull. Men
när de skämta med hans girighet, vill
han genast skänka dem den. Han
behåller den blott därför, att de sjunga
om faran, som åtföljer dess ägande.
Han dör alltså den mest skuldlösa död:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
