Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar, vilka ävenledes kunna föra till
målet.
Redan 1895 framskymtar
neutralitetsfrågan för första gången och efter
år 1900 tar den plats på flera
konferensers program. Ar 1903 uttalar man
sin sympati för de skandinaviska
gruppernas strävanden att tillvinna åt sina
stater permanent neutralitet. Behovet
av en planmässig kodifikation,
sammanställning och unifiering, av den
internationella rätten framställdes såväl
1899 och 1903 som 1906 och 1908.
Spörsmålet om krigsrustningarnas
begränsning, som ”väntas med otålighet av alla
civiliserade stater”, blir ett stående
nummer i konferensförhandlingarna
sedan år 1903. Andra ärenden beröra
främmande medborgares behandling
(1896) och inskränkningar i krigets
utövning, t. ex. förbud mot luftkrig
(1912), regler för privategendoms
skydd under sjökrig (1899),
begränsning av blockadrätten till vissa
hamnar m. m.
Vid sidan av frågor av dylikt slag
finner man emellertid en stegrad
benägenhet hos unionen — såväl
interparla-mentariska rådet som konferenserna —
att vilja utöva inflytande på den
aktuella politiken. Medan ännu
delege-radeförsamlingen fanns kvar,
tilldelades denna (1897) uppdraget att om
krigsfara yppades omedelbart
sammanträda på kallelse av fredsgruppen
hos något av cle i konflikten
invecklade länderna för att uttala sin
uppfattning om läget och på lämpligt sätt
bidraga till konfliktanledningens
avlägsnande. Inför det uppblossande
boerkriget inskärpes hos grupperna
(1900) förpliktelsen att påverka sina
resp. regeringar för att åstadkomma
medling. Likaledes ställes under
kriget i fjärran Östern (1904) en uppma-
ning till grupperna att inskrida i
motsvarande syfte. Härförutan ha
givetvis uttalanden om vissa krig, t. ex.
Italiens angrepp på Turkiet 1911—
1912, blivit gjorda. Tydligen har även
den franska fredsgruppen spelat en
framträdande roll vid det möte i Bern
mellan franska och tyska riksdagsmän,
som anordnades för några veckor
sedan för att åstadkomma en mildring
av de skarpa motsättningarne mellan
de båda folken. Vi erinra oss, att
gamle B e b e 1 demonstrativt skaka?
de hand med den franska
fredsgruppens kände ledare d’E s t o u r n e 11 e s
de Constant.
Nu var unionens ändamål enligt
stadgarna (§ 1) från början helt och
hållet begränsat till att främja
skilje-domssaken och ägna studier åt
folkrättsliga ämnen. Alla andra
internationella spörsmål, såsom strävanden
att på annan väg än skiljedomens lösa
uppstående konflikter eller ärenden,
vilka angå den internationella
privaträtten, administrativa
överenskommelser o. d. skulle, om statuterna strängt
följdes, vara fullständigt avskilda från
unionens verksamhet. Erfarenheten
visade, såsom av det föregående
anförts, att detta var omöjligt. I den
mån fredssträvandet lämnade de
allmänna talesätten och övergick till
praktiskt detaljarbete för idéernas
förverkligande, mångfaldigades ärendena,
och dessa kunde ej uteslutas från
unionens verksamhetområde. Det blev
nödvändigt, att stadgarna gåvo
uttryck åt den förändring, som
utvecklingen själv motiverat. Så skedde
även och det på ett sätt, som låter oss
förstå, att man genom formuleringen
av unionens första paragraf vill
tillkännagiva, att intet för framtiden
hindrar, att unionen till behandling upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
