Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligheten, de avgränsa sig och
begränsa sig, svepa omkring sig och
omgiva sig med tro och vantro, ”för gud
och mitt land”, ”fattig men
hederlig” och allt -det andra vackra,’ som
behövs för att bli en ”ädel människa”,
en ”idealist”. För den, som i likhet
ir.ed Martin Eden vågat och förmått
se tillvaron i verklighetens fulla ljxrs,
stirrar denna gärna emot honom, för
ati begagna ett uttryck av Ola
Hansson, med ”en dåres skelande blick”.
Finnes då ingen utväg? I en annan
bok, ”Järnhälen”, som alls inte
gör anspråk på att vara något
konstverk, visar Jack London på den.
Räddningen kan ligga både i
kristendomen och socialismen, vilkas innersta
väsen är ett och detsamma.
Naturligtvis är det här inte tal om
den parodiska vanekristendom, som
gärna vid tanken på allt elände i
världen tackar gud för att man är så
mycket bättre och — i synnerhet — har det
så mycket bättre än så många andra.
Representanten är en miljonär och
biskop, som vid den personliga
beröringen med nöden, den andliga och
den materiella, utan de
vanliga kristna
tolkningskompromisser-na följer budet att sälja allt vad
han haver och ge de fattiga.
Föst då han lyckats få sämre
kläder att hänga på sig än hans
fattiga och lärt sig äta potatisen oskalad,
är han något så när säker på att han
inte stjäler något från dem och har så
pass frid i sin själ, att han finner livet
gott och ljuvligt att bära.
Naturligtvis blir han insatt på dårhus av det
kristliga samhället, så snart det får
tag på honom. I våra dar är det
alldeles nödvändigt att inspärra så
sam-sällsvådliga individer, eftersom
korsfästelsen kommit ur modet. Så vida
vederbörande inte händelsevis heter
Tolstoy och är världens ojämförligt
överlägsnaste personlighet, i vilket
fall t. o. m. Ryssland måste nöja sig
med att förklara honom omyndig och
ställa om förmyndare, sedan den
”rätta lärans” kyrkosamfund bannlyst
honom.
Jack Londons representant för
socialismen står också med så öppen
blick för all nöd i världen, materiell
och a n d 1 i g, att han skulle finna
tillvaron outhärdlig, om han inte med
insatsen av sig själv ginge till
oförsonlig kamp mot eländet. En sådan
åskådning kallas av den kristliga
borgerliga och samhällsbevarande
förnöjsamheten ”hatets evangelium” och är
den säkraste grunden för det
”allmänna ocli farliga missnöjet” med de
bestående förhållandena. Bakom
ligger samma livsuppfattning som hos
kristendomens grundläggare, hos
Tolstoy och Jack Londons kristne biskop,
nämligen mänsklighetens oupplösliga
livsgemenskap. Människosläktet är
det väsentligaste, beståndande, sig allt
mer fullkomnande, enheten och
helheten ; individerna däremot äro
betingade av denna enhet och helhet, i och
av vilken de ha sitt värde och sitt
berättigande, rent av sin existens, ty i
och för sig skulle de inte kunna
tänkas, vara abstraktioner, overklig-heter.
Det konstituerande för socialismen är
just denna samkänsla, inte i form av
fosterländska tal och gudfruktiga
talesätt, utån i liv och i handling.
I och med att den stora
personligheten känner sig som medvetet,
nödvändigt och bärande led i
mänsklighetens organism, ansvarig och
delaktig i dess storhet och ofullkomlighet,
dess fröjd och smärta, blir tillvarons
meningslöshet inte längre så
skrämmande och tillintetgörande. Även om
den inte kan helt övervinnas av det
mänskliga förnuftet, har lian en helt
annan motståndskraft i hela
mänsklighetens samlade styrka än i sin egen
individuella personlighet, den må vara
är; så överlägsen alla andras.
Martin Eden hade inte denna sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
