Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade kraft till sitt förfogande. Under
sin vandring från samhällets understa
skikt npp till de högsta alptopparna
hade han skurit av alla band, som
knutit honom samman med
människorna. Och därför m åste det gå
för honom, som det alltid går för ”den
store ensamme”, då han kommit
tillräckligt liögt över alla skrankor ocli
fördomar. Den ene tar avsked från
förnuftet, den andre från livet, men
det kommer ju på ett ut.
Kapitalets ackumulation.
Efter OTTO B AU ER i Neue Zeit (n:r 23-24, 1913).
1. Ackumulation och
konsumtionsförmåga.
För varje år förvandla
kapitalisterna en del av mervärdet till kapital. De
utvidga gamla företag och grunda
nya, utvidga sålunda sin
produktionsapparat och förstora den trälande
ar-betarhären. Denna förvandling av en
del mervärde till kapital kallar Marx
kapitalets ackumulation.
Ju längre den kapitalistiska
utvecklingen fortskrider, dess mindre blir
den del av mervärdet, som
kapitalisterna konsumera, dess större åter den
ackumulerade delen. A c k u m u 1
a-tionskvoten, d. v. s. den
ackumulerade mervärdedelen i förhållande
till totala mervärdet, stiger.
Medan kapitalets ackumulation
fortskrider utan gräns, samhällets
produktionsapparat utvidgas och varumassan
sväller, äro snäva gränser uppdragna
för det kapitalistiska samhällets
konsumtionsförmåga. Arbetarklassens köpkraft växer långsammare
än kapitalet; ty med
produktionskrafternas utvidgning sjunker
arbetskraftens värde och arbetarklassens andel
i den samhälleliga värdeprodukten blir
mindre. Men även kapitalistklassens
köpkraft växer långsammare än kapi-
talet. Kapitalisterna konsumera desto
mindre, ju mer de ackumulera. De
utan gräns utvecklade
produktivkrafterna lämna alltjämt
konsumtionsförmågan i det kapitalistiska samhället
efter sig. Denna inre motsägelse i det
kapitalistiska produktionssättet leder
till profit kvotens.sänkande.
Den framträder i förhärjande
kriser, under vilka den på marknaden
utslungade varumassan förgäves söker
köpare.
Ur missförhållandet mellan
kapitalets ackumulation och samhällets
konsumtionsförmåga har Sismondi
först förklarat kriserna, en teori, som
övertagits av Malthus, C h a
1-m ers, Rodbert u s. För Sismondi
är den en väsentlig beståndsdel i hans
kritik av kapitalismen; för Malthus
och Chalmers förutsättningen för
deras bevis, att det kapitalistiska
samhället behöver en ”tredje person” för
att överhuvud kunna avsätta sina
varor — en tredje person, som
konsumerar utan att producera.
Förklaringen av profitkvotens
sjunkande ur missförhållandet mellan
kapitalets ackumulation och
arbetarklassens tillväxt har först framlagts i
Pamfletten av 1821 samt av
Hodgskin och Ramsay.
Kapitalismens försvarare ha
bekämpat dessa läror.
De bestrida möjligheten av en all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
