Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan, värdeförstöring oeh sjunkande
profitkvot å den andra sidan.
Tendensen att anpassa
ackumulationen efter befolkningstillväxten
behärskar de internationella förhållandena.
Länder med varaktig
överackumulation anlägga en stor och växande del
av det varje år ackumulerade
mervärdet i utlandet. Exempel: Frankrike
och England. Länder med varaktig
underackumulation dra kapitalet till
sig från utlandet och exportera
arbetskraft. Exempel: Östeuropas
agrarländer. Ökningen av det
produktiva kapitalet inom
eget land begränsas alltid
av den disponibla
arbetare-befolkningens tillväxt: det
variabla kapitalet kan ej varaktigt
växa hastigare än befolkningen; det
konstanta kapitalet blott så mycket
snabbare som produktivkrafternas
utvecklingsgrad betingar. Därför
förstår man också, att kapitalisterna äro
upprörda över födelsetalets nedgång:
en långsammare folkmängdstillväxt
drar upp snävare gränser för
tillväxten av deras kapital.
Betraktas den kapitalistiska
världshushållningen som helhet, framträder
anpassningstendensen i den
industriella cykeln. Prosperitet är
överackumulation. Den upphäver sig själv
i krisen. Den nu följande
depressionen är en tid av
underackumulation. Den upphäver sig själv, i det
depressionen frambringar
betingelserna för prosperitetens återkomst. Den
periodiska återkomsten av
prosperitet, kris,
depression är -det empiriska
uttrycket för det
förhållandet, att det kapitalistiska
produktionssättets
mekanism sjä.lvverkande upphä-
ver överackumulation och
under aekumulationocha
llt-j ä m t anpassar kapitalets
ackumulation efter
befolkningens tillväxt.
Den enskilda kapitalisten tror, att
det blott beror på hans ”försakelse”
hur stor del av mervärde han
”sparar”- 1 verkligheten undervisas
kapitalisterna genom varje kris om att det
finns objektiva gränser för deras
ackumulation : att kapitalet blott kan ökas.
i den mån samhället förmår utvidga
sin produktionsapparat.
Ackumulationens objektiva gräns bestämmes,
om produktivkrafternas
utvecklingsgrad är given, av
arbetarebefolknin-gens tillväxt. Ackumulationen
förutsätter utvidgning av
produktionsfältet ; utvidgat blir det genom
befolkningens ökning. ”Folkökningen framstår
som grundvalen för ackumulationen
som stadigvarande process.” Skulle
folkökningen överhuvud upphöra,
kunde det variabla kapitalet icke
varaktigt växa; ackumulationen vore då
möjlig blott i den utsträckning
som produktionskrafternas utveckling
krävde konstant tillskottskapital för
sysselsättande av ett oförändrat
arbetareantal.
Rosa Luxemburg vet, a 11 d e-t- ä r
objektiva gränser
uppdragna för kapitalets
ackumulation. Men hon bestämme r
dessa gränser oriktigt.
Hon tror, att ackumulation
överhuvud icke vore möjlig i ett
kapitalistiskt samhälle, som ej hade
tillfälle att avsätta sina varor i
bonde-eller småborgareområden. Denna åsikt
är felaktig. Varje samhälle, vars
befolkning växer, måste utvidga sin
produktionsapparat. Produktionsapparatens utvidgande antager under
kapitalistiskt produktionssätt den särskilda
formen av kapitalets ackumulation.
Denna ackumulation fullbordas ostörd,
så framt den står i en bestämd propor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
