Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion å ena sidan till folkökningen, å
andra sidan till produktionskrafternas
utveckling. Visserligen drives
ackumulationen alltjämt över denna gräns;
men den återföres inom sina gränser
genom periodiskt återkommande
kriser. Resultatet av vår undersökning
är alltså: 1) att även i ett isolerat
kapitalistiskt samhälle ackumulation är
möjlig, såvida den icke går över en
för varje tid bestämd gräns; 2) att den
återföres till denna gräns genom det
kapitalistiska produktionssättets egen
mekanism.
Som någon apologi för kapitalismen
kan denna framställning ej betraktas.
Ty medan kapitalets apologeter ville
tippvisa möjligheten av
ackumulationens gränslöshet — med produktionen
stege även konsumtionsförmågan
automatiskt! —• avslöja vi den gräns, som
är satt för ackumulationen. Medan
apologeterna ville bevisa omöjligheten
av allmänna kriser, visa vi, att
ackumulationens lagar icke kunna göra sig
gällande på annat sätt än genom
allmänna kriser, i vilkas följe gå
arbetslöshet, lönenedpressning, stigande
masselände, växande förbittring och
uppresning bland arbetaremassorna.
Imperialismens förklarande.
Rosa Luxemburg förklarar
imperialismen på följande sätt: I ett isolerat
kapitalistiskt samhälle vore det
omöjligt att förvandla mervärdet till
kapital. Möjligt blir det blott
därigenom, att kapitalistklassen ständigt
utvidgar sin marknad för att å områden,
som ännu ej producera kapitalistiskt,
avsätta den del av merpr o dukter, som
förkroppsligar mervärdets
ackumulerade del. Detta syfte tjänar
imperialismen.
Denna förklaring är, som vi ha sett,
oriktig. Ackumulation är möjlig och
nödvändig även i ett isolerat
kapitalistiskt samhälle. Och den del av
mer-proclukten, som förkroppsligar den
ackumulerade mervärdedelen, kan ej
försäljas till åkerbrukare i kolonierna,
emedan den behöves i det
kapitalistiska moderlandet för att utvidga
produktionsapparaten.
Men i den oriktiga förklaringen
ligger en viktig kärna. Om ock
ackumulationen icke är omöjlig i ett isolerat
kapitalistiskt samhälle, så är den dock
snävt begränsad. Imperialismen
tjänar i själva verket syftet att utvidga
dessa gränser.
Närmast begränsas ackumulationen
genom arbetarebefolkningens tillväxt.
Imperialismen medför nu en väldig
ökning av den arbetaremassa, som är
tvungen att sälja sin arbetskraft till
kapitalet. Detta därför, att den
sönderspränger kolonialområdenas gamla
produktionssätt och därigenom tvingar
miljoner att antingen utvandra till
kapitalistiska områden eller i sin
hembygd träla under det där anlagda
euro-peislta eller amerikanska kapitalet. Då
ackumulationens höjd är vid given
organisk sammansättning av kapitalet
bestämd av den disponibla
arbetarebefolkningens tillväxt, så är
imperialismen i själva verket ett medel att
spänna ackumulationens gränser vidare.
Vid sidan av folkökningen
bestämmer produktionskrafternas utveckling
ackumulationens storlek. Även denna
utveckling kan befrämjas genom
imperialismen å ena sidan på det sättet, att
den främst befrämjar utvecklingen av
produktionsgrenar av mer än
genomsnittlig organisk
kapitalsammansättning; å andra sidan på det sättet att
den ställer materiella
produktionselement till förfogande åt kapitalet utan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
