Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dess hemort oeh därigenom i
synnerlig grad påskyndar
produktivkrai-ternas utveckling, stegringen av
arbetets produktivitet.
Ackumulationens anpassning till
folkökningen försiggår genom
periodiska kriser. Vid varje kris äro väldiga
varumängder osäljbara. Och en stor
del av det produktiva kapitalet ligger
dött. Krisens övervinnande
underlättas, om det lyckas att kasta stora
varumängder in på nya
avsättningsområden. Även detta söker imperialismen
göra möjligt för kapitalet.
Om än imperialismen alltså icke är
ett medel att överhuvud omöjliggöra
ackumulation, så är den dock ett medel
att ge den vidare gränser och att
underlätta övervinnandet av de kriser,
som periodiskt uppstå ur
överackumulation. Detta är i själva verket en
rot, men icke den enda, till
imperialismen.
Enligt Rosa Luxemburgs åsikt kan
kapitalismen överhuvud icke bestå
utan oupphörlig expansion, om det
sättes stopp för utvidgningen av dess
avsättningsmarknad, så förmår den icke
realisera en stor del av mervärdet.
Den brister av sig själv tillsamman.
Enligt vår åsikt är kapitalismen
tänkbar även utan expansion, men med
eller utan expansion medför
kapitalismen sin egen undergång. Är
expansionen möjlig, då tvingar den
arbetaremassorna genom kapprustning,
växande skattetryck, krigskatastrofer
till resning. Är expansion åter
förhindrad, då tvingas ackumulationens
gränser tillhopa, kriserna komma
oftare, bliva längre, mera förhärjande.
I ena som i andra fallet inser en
växande del av folket, att dess
livsintressen äro oförenliga med det
kapitalistiska produktionssättets fortvaro.
Det är icke på den mekaniska
omöjligheten att realisera mervärdet, som
kapitalismen kommer att stranda. Den
kommer att duka under för den
resning, som den driver folkmassorna till.
Kapitalismen skall icke brista sönder
först sedan den sista småbonden och
siste småborgaren på hela jorden
förvandlats till lönarbetare och sålunda
ingen yttre marknad mer ligger öppen
för kapitalismen. Den skall falla
långt förr genom den växande
resningen av den alltjämt ansvällande och
genom den kapitalistiska
produktionsprocessens egen mekanism skolade,
förenade och organiserade
arbetareklassen.
Lagstadgade minimilöner för kropps=
arbetare.
För TIDEN av G. BJÖRKLUND.
Bland andra medel man trott sig
finna för bekämpande av de
ekonomiska missförhållanden, varunder
arbetareklassen i nutidens
industrisamhällen lider, har också under de senare
åren den lagstadgade minimilönen bli-
vit framför annat anvisad till skydd för
lönearbetarens ekonomiska frihet.
Svävande och detaljfattiga
meddelanden ha inlöpt från Englands kolonier,
laboratorierna för sociallagstiftningens
experiment, om de för arbetareklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
