Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idealiska förhållanden Australiens och
Nya Zeelands sociallagstiftning
frara-bragt, vilket närt och stärkt
uppfattningen om löneproblemets lösning
genom lagstiftning. Härvid skulle
arbetaren, vid utförande av arbete för
arbetsgivares räkning, garanteras en
arbetslön tillräckligt stor för försörjning
av sig själv och sin familj, där sådan
funnes.
Principen om av lagstiftningen
reglerade minimilöner innebär, såsom av
begreppets ordalydelse framgår, att
den .lagbekräftade minimilönen skulle
bliva gränslönen nedåt samt ikraft
härav undanrödja alla de
omständigheter och maktfaktorer, vilka eljes äro
bestämmande för lönebeloppens nedre
gräns. Konkurrensen mellan
arbetarna på arbetsmarknaden liksom
arbetsgivarnas övertag gent emot den
enskilde arbetaren eller i förhållande till
arbetarnas fackliga organisation
skulle i och med legalt
stadfästa-de minima, som av arbetsgivaren ej
finge underskridas, icke längre
kunna nedpressa arbetslönerna till nivå
under svältgränsen. Härav följer
att de legalt reglerade lönernas
storlek alltid måste grunda sig på
arbetarens b.e h o v samt fastställas till
sådant belopp, att de borttaga de
missförhållanden av skilda slag, som de
ur den allmänna lönekampen
framgångna, för låga lönerna, medfört. Men
om oek behovsprincipen uti den i vissa
länder genomförda lagstiftningen om
minimilöner är dess grundläggande
idé, är dock det förhållandet, att ett
visst ekonomiskt minimum är
behövligt, ingalunda helt avgörande för att
vederbörande arbetare skall erhålla det
lagligen sanktionerade lönebeloppet. I
all 1 ö n e lagstiftning måste gälla, att
arbetaren, för att komma i åtnjutande
av fastställd lön, måste uppfylla vissa
minimibetingelser beträffande
arbetsförmåga, såväl kvalitativt som
kvantitativt, i de fall ej några sådana
omständigheter influera på arbetets
utförande, som, utan arbetarens
förvållande, inverka störande på produktionens
mängd eller på dess kvalité. Endast
den kan sålunda erhålla minimilön,
vilken kan prestera ett däremot svarande
minimum av arbetsförmåga samt
kompetens i det yrke han arbetar. Den
princip, som i nämnda fall genomgår
lagstiftningsprojekten, avviker alltså
på intet vis från den princip, varpå det
vanliga kollektivavtalet mellan
arbetsgivare och arbetareorganisationer
bygger. Behovet ligger ytterst till grund
för lagstiftningens ingripande,men den
praktiska tillämpningen blir beroende
av arbetarens prestationsförmåga,
varemot ju heller icke kan vara något att
invända.
Med utgångspunkt från anförda
principer, som fastslå arbetarens rätt
till erhållande av det lägsta
lönebelopp, vilket med hänsyn till
levnadskostnaderna på en viss plats under en
viss tid är tillräckligt för att
tillfredsställa såväl arbetarens materiella som
hans intellektuella behov, har det gällt
att utfinna på vad sätt lönernas belopp
skulle fastställas, alldenstund själva
lönesatserna, till följd av orsaker vilka
äro allt för uppenbara för att behöva
utvecklas, icke kunna inrymmas i
själva lagen eller annorledes fixeras av
den lagstiftande makten. Spörsmålet
ifråga ger dock knappast rum för
rikare spekulation, och det är egentligen
endast tvenne typer av
lagstiftningsåtgärder, som hittills ifrågakommit.
Det praktiska verkställandet av
principen lagstadgad minimilön
tillkommer antingen av lagstiftningen
förordnade lönenämnder, som
med lagligen bindande verkan
bestämma lönebeloppen eller med laga kraft
fungerande skiljedomstolar,
som ha att slita löne- och andra
intressetvister emellan arbetsgivare och
arbetare.
Lönenämnderna sammansättas av ett
lika antal representanter för
arbetsgivare och arbetare samt en eller flere
representanter för samhället. De
kunna ha att bestämma minima såväl av
t i d 1 ö 11 e r som av stycklöner,
vilka äga lagligen bindande kraft och
ej vid laga ansvar få underskridas.
Lönenämnderna ha att inskrida och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
