Tiden / Femte årgången. 1913 / 259 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtroendevotum av många miljoner
småbonderöster, syntes heller inte lova
stort för en socialistisk
samhällsomda-ning. Bismarck hade ju inte värre
farhågor än att han gick med på
allmän rösträtt i den tyska enhetens
intresse. Så mycket ljummare måste då
män som Marx och Engels stå inför
dess metoder. Deras näre vän, Wilhelm
Liebknecht, skrev också ännu så sent
som 1869 en rent antipai’lamentarisk
skrift, låt vara att han senare kunde,
när han angreps av ”de unga” med
sina egna argumenter, försvara sig med
att den var särskilt riktad mot
Nordtyska förbundets efemära
statsbildning.

Lägg så härtill den ställning av varg
i veum som den socialistiska
klasskampens parti vid denna tid intog inför
hela det borgerliga medvetandet. De
rövarhistorier om socialismens mål och
medel som i avlägsna bygder ännu
utkolporteras av lägsta klassens
agitatorer, men som t. ex. här i landet intet
parti vill officiellt stå för, bredde sigr
då suveränt i alla borgerliga tidningar,
likgiltigt om höger eller vänster.
Särskilt steg hatet och skräcken till
ursinne efter Pariserkommunen, med vilken
Bebel hade det stolta modet att i tyska
riksdagen förklara sig solidarisk.
”Kampen i Paris”, sade han, ”är blott
en liten förpostfäktning, men inom få
årtionden kommer Paris’ proletariats
fältrop : Krig mot palatsen, fred åt
hyddorna, död åt nöden oeh lättjan!, att
genljuda från hela Europas
proletariat!” Bismarck förklarade senare
att det var detta tal, som öppnat hans
ögon för socialismens vådor; Bebel
skriver i sina memoarer att detta i vart
fall icke märktes på hans replik, men
så mycket värre blev visserligen
oväsendet i pressen.

BEBEL I 60-ÅRS-ÅLDERN.

Det var sålunda oerhört mycket som
måste övervinnas: traditionen bland
den äldre skolans socialister 0111
parlamenten som enbart borgerliga
inrättningar, de stora massornas
likgiltighet, arbetarnas ovana vid ordnad,
uthållig politisk kamp — att nu ieke tala
om den hänsynslösa framfart som då
från alla borgerliga partier kom de
enstaka socialistiska stormfåglar till
del, vilka i deras ögon trängde sig från
den undre världen utan rätt in i
anständigt sällskap.

•Jag minns själv ännu en liten nog så
målande tidsbild. Claes Lundin gav
1879 ut en bok om Tyskland och kom
därvid även att tala något om de
underliga djuren socialdemokraterna i
tyska riksdagen. I tydlig känsla att
han nu visade sig riktigt
fördomsfri skrev han där att ”intet parti
behövde skämmas för Bebel ■ ’, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>