Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktig var han trots allt. — Den dag i
dag är skulle alla de andra önskat att
de haft någon man med tillnärmelsevis
hans resning.
Mot denna bakgrund kan man bättre
värdesätta August Bebels historiska
bragd att ha banat väg för
socialdemokratin först och främst i tyska
riksdagen, men därigenom indirekt även
i andra länders riksförsamlingar. Det
sunda verklighetssinne, som hos Bebel
alltid bröt fram t. o. m. när hans
eldiga hänförelse och hans visshet om
socialismens segerkraft kunde synas
föra honom nära de utopiska andarnas
krets, gjorde honom även i de svåraste
påfrestningar döv för
antiparlamenta-rismens ”revolutionära” locktoner.
Det var Bebel som trots
undantagslagen höll orubbligt fast vid
parlamentarisk taktik oeh därmed räddade partiet
från den katastrof, som skulle ha
kom-mit med ledare av typen Most- och
Hasselmann, dessa som systematiskt
hetsade mot ”den parlamentariska
för-sumpningen” och berusade sina
anhängare med fraser om massornas
revolutionära kraft.
Det är ingen minskning i Bebels
äreminne att konstatera att denna
övergång till ny, parlamentarisk
taktik dock självklart icke var färdig
med ett slag, utan som alla sådana
förskjutningar i åskådning skedde
gradvis. Avgörande var att Bebel ända
från 60-talet klart insåg och stod fast
vid att arbetarna måste sända sina
ombud till riksdagen för att där tala
för sin klass. Sedan var det blott
naturligt att partiet länge främst
betonade den rent agitatoriska verkan av
deras därvaro; de skulle tala mindre
till sina kolleger än över dessas
huvuden ut till landet. Det var alldeles
på samma sätt hos oss; våra första
svenska partikongresser funno sig
böra varna för illusioner om den
allmänna rösträtten, fast de krävde den för
folkets uppfostran; de sågo i
parlamentarisk verksamhet ”ett gott
agi-tationsmedel” (Norrköping 1891). I
Tyskland kom ju därtill att under
hela socialistlagens tid
riksdagstribu-nen var nära nog den enda, där
yttranderätten ännu var fri för de våra,
och hela deras behandling som
mindervärdigt parti måste hålla ansatserna
till positivt riksdagsarbete nere. Och
så Bebels personliga läggning: en
vältalighet som aldrig blev mer
effektfull än då han med lidelse gisslade
övergrepp och brutalitet t. ex. från
mi-litarismens långa skuldregister! Han
fyllde i det fallet Adolf Hedins plats
hemma hos oss.
Allt samverkade alltså att länge i
Tyskland göra de socialdemokratiska
riksdagsinsatserna alldeles
övervägande kritiserande och utåtriktade.
Jaurés’ vänskapliga anmärkning att
med denna taktik man dock till sist
får mindre inflytande än ett stort
parti eljes kunde ha var ieke utan sin
sanning. Men när miljoner visade sig
stå bakom partiet oeh gruppen i
riksdagen även fick röststvrkans position,
har detta också småningom ändrats.
Man har ryckt in i utskott,
talmanskonferens o. s. v., man är med även då
upplysningar lämnas under
tysthetslöfte, man stödjer i vissa situationer ett
mindre ont för att undgå ett större,
man går med ett ord allt längre in på
även positivt parlamentariskt arbete.
Givetvis har vartenda steg i sådan
riktning hälsats med den stående
veklagan om hur partiet ”försumpas”,
men utvecklingens krav ha varit
starkare än de doktrinära förbuden, och
även Bebel har i stort sett härvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
