Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälpt till. Han var t. ex. med i
somras på det högst odoktrinära försöket
i Bern att föra även borgerliga
parlamentsgrupper i Tyskland och
Frankrike till verkligt närmande för att
göra front mot rustningshetsen, och’han
höll hårt mot den ”radikala”
minoriteten på riksdagsgruppens rätt och
plikt att gripa in för att lägga de av
de andra partierna beslutade nya
militärbördorna på de förmögnares
axlar.
Så har under Bebels egen
medverkan även den socialdemokratiska
parlamentarism han var med att skapa
växt oeh utvecklats med hans partis
egen utveckling. Utöver det äldsta
schemat, att från riksdagen agitera
utåt, som en gång var det enda och
var det fikonalöv socialdemokratin
krävde för att överhuvud ta emot
parlamentarismen i sitt umgänge, har en
mångfald nya uppgifter tillkommit.
Det kan förvisso ännu behövas ibland
att ropa ut massornas elände och ställa
fram mot makthavarne folkets
allmänna krav. Men arbetsfältet för
socialdemokratin i nutidens riksdagar har
blivit så ofantligt mycket större — och
även svårare — än förr, och det växer
alltjämt med arbetarklassens stigande
makt och ökade möjlighet att få en
liten början igenom.
När nu i de flesta framskridna
länder arbetarpartierna stå med händerna
fulla av praktiska uppgifter, som
fordra att bli lösta i syftning av en
ljusare existens för de många, är det
sålunda August Bebels verk oeh
livsgärning som kan sägas ytterst ligga
bakom en god del av dessa möjligheter.
Hur helt olika, hur famlande mellan en
osjälvständig politik i borgerligt
kölvatten och antiparlamentariska
återvändsgränder .skulle ej den socialisti-
ska arbetarrörelsens linje ha tett sig,
om ej vår nu bortgångne hövding med
säker hand lett sitt parti in och hållit
det kvar på parlamentarisk grund,
med växande arbetsområde i mån av
dess egen växt!
* «
Men Bebel var ju, säges det på en
del håll — och detta är i någras tycke
t. o. m. hans största förtjänst! .—
framför allt den orubblige pelaren ifråga
om partiets gamla ”radikala” teori
och taktik gent emot all slags
”revi-sionism”. Oeh man pekar på hans
strider mot Vollmar och senare mot
Bernstein och framför allt på
Dres-den-koiigressen 1903, som han gjorde
till ett räfst- och rättarting mot hela
den riktningen.
Nu ligger nog marxismens mest
avgörande framsteg däri, att den infört
begreppet ”historisk utveckling”, där
den äldre socialismen reste eviga och
absoluta systembyggnader. Det
klingar därför som ett rätt tvivelaktigt
beröm att prisa en orubblighet, som
skulle tro sin teori vara definitivt
avslutad och sin taktik böra alltid vara
densamma, hur än förhållandena
växla. D e t slaget andlig orörlighet
hör hemma inom den ortodoxa
teologin, men absolut ic-ke i vare sig den
vetenskapliga synen på eller det
praktiska ingripandet i utvecklingen av
samhället, denna ofantligt
komplicerade och ständigt rörliga organism.
I själva verket har det emellertid,
även vid de häftigaste
meningsbrytningarna inom det tyska partiet,
alltid blott rört sig om ett m e r eller
m i n d r e av fortgående anpassning
efter nya verkligheter. Marxismens
grundåskådning är gemensam
för ”revisionister” oeh ”radikaler”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
