Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes storhet skulle ha legat i några
hans insatser för en viss doktrins
vidmakthållande inom partiet.
Molken-buhr prisar honom som proletariatets
främste taktiker, vilken har sin stora
andel i att av en liten sekt blev ett
mäktigt politiskt parti, och dröjer
sedan vid vad han gjort för
arbetareklassens parlamentarism. Självklart
.stryker han under Bebels socialistiska
hänförelse, hur hans ledstjärna var
kampen för det nya samhället, men
han skyndar att tillägga att han
alltid sökte i det praktiska livet vad
som närmast borde göras och erinrar
om hur Bebel själv i sina memoarer
framhåller borttagandet av
föreskriften om obligatorisk arbetsbok som sin
första parlamentariska framgång. Hur
Bebel satte enigheten bland
arbetarna framför sina egna teoretiska
meningar, det visade han på
samman-slagningskongressen i Gotha 1875, där
uästan ingen sats i det godkända
programmet blev sådan, som han
personligen helst skulle önskat. ”En rea
1-politiker i ordets bästa
mening” blir därför också i
Molken-buhrs tal det sammanfattande ordet
om Bebels livsgärning.
Realpolitikens avsmak för den
oklara frasen har Bebel visat vid många
■tillfällen och i skilda frågor. Den låg
t. ex. nog väsentligen bakom hans —
och f. ö. det tyska partiets —
obenägenhet att medge att något som helst
av värde för fredens sak kan
åstadkommas av den borgerliga fredsrörelsen.
Kanske betecknar dock i det fallet
mötet i Bern med det symboliska
handslaget mellan Bebel och d’Estournelles
de Constant en ändrad uppfattning,
som sakligt kan fullt motiveras av att
det interparlamentariska fredsarbetet
synbart glider över i fastare banor än
förr. Likaså var han i fråga om den
politiska storstrejken, som i Preussen
blev aktuell såsom reflex av den ryska
revolutionen 1905, fullt klar om hur
svår en dylik yttersta stormning
måste ställa sig gent emot en militärstat
av Preussens solida konsistens. Men
det förledde honom ej att motsätta sig
även detta aktionsmedels upptagande
bland de möjliga; så mycket hårdare
höll han på att dess tillgripande
måste ligga helt i den ansvariga
ledningens hand.
Samma starka känsla för realiteten,
alltså närmast för det i Tyskland för
arbetarrörelsen tjänliga eller skadliga,
dikterade också hans hållning på
Stuttgartkongressen 1907 gent emot
det förhandshot med viss bestämd
aktion, varav fransmän och engelsmän
väntade bästa effekten vid krigsfara.
Bebel och Vollmar stodo där sida vid
sida för att bevaka att den resolution,
som man kunde enas om, ej skulle ge
den tyska reaktionen något vatten på
dess kvarnar. Och detta viktiga mål
nåddes, utan att kongressen behövde
få något intryck av reträtt, tvärtom
skildes man från denna Bebels stora
generalmönstring med Internationalen
i lyftad stämning över att
arbetarklassens bestämda vilja att till det yttersta
motsätta sig brödrakrigen och
oförsonligt bekämpa militarismen tagit sig
de allra kraftigaste uttryck.
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
