Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eviga, otaliga och oändligt olika
atomer uti oavlåtlig rörelse, genom
vilkas lagbundna föreningar allt
uppstår. Den senare, spiritualistiska,
teorien utbildas redan av Platon 1 till en
teori om, att de abstraktaste
begreppen eller idéerna utgöra tillvarons
sanna grundsubstans —- enligt
schemat: ju abstraktare andligt, desto
verkligare eller väsentligare och
oförgängligare är fenomenet.
Nu kan ju invändas, att dualiteten
liv-livlöst erbjuder tänkaren även
tvenne andra utvägar fram till en enhetlig
världsbild. Man kan antaga, att
tillvaron ned i djupaste grunden ä r
denna dualitet — d. v. s. att materia och
själ äro eviga och självständiga fakta
och som sådana utgöra världen och
världsförloppet. Man kan också
antaga, att det bakom de två bekanta
står en tredje, obekant, och att
tillvaron ytterst är just denna tredje
okända, vars blott tillfälliga
manifestationer utgöras av materia och
medvetande.
Inslag av dessa tvenne åskådningar
förekomma ju i den västerländska
filosofiens historia. Men det är
obestridligt, att de ledande
systematikernas stora flertal mer eller mindre
ensidigt sökt sig fram utefter linjer, som
kunna betecknas såsom antingen
materialistiska eller spiritualistiska.
Vanligen har det varit de mindre andarna
förbehållet att hålla sig på en mer
eller mindre oklart angiven medellinje
mellan de två
ytterlighetsriktnin-garna.
Slutligen finnes ännu en femte
metod för en principiellt klar filosofisk
behandling av dualiteten liv-livlöst
eller materia-medvetande. Den är
agnos-ticismens, d. v. s. består uti förnekel-
1 430—348 f. Kr. Athen.
sen av möjligheten att uttala ett
vetenskapligt grundat omdöme om såväl
materiens som livets egentliga väsen.
Vi komma ej längre än till våra
kunskaper om materien och livet, oeh
dessa kunskaper äro till sin natur
oförmögna att nedtränga till ”tingen i sig
själva” eller till tillvarons egentliga
grund. Den högsta typen för denna
skeptisk-agnostiska tankelinje är ännu
alltjämt Kants ”kritik”. Råa eller
mera primitiva former uppvisar ju
denna riktning såväl som de fyra andra.
* *<
Bland 1700-talets materialistiska
skriftställare i Frankrike skall jag till
en början något uppehålla mig vid den
intelligente, vetgirige och modige
läkaren Julien de la Mettrie (eller
La-mettrie), som Lange 1 förklarar vara
”icke blott den extremaste, utån även
den till tiden förste bland de franska
materialisterna”, och om vilken
Höff-ding säger, att han är ”den egentlige
grundläggaren av den franska
materialismen i det 18 :de århundradet”.2
La-mettrie levde mellan 1709 och 1751.
Bland hans skrifter äro särskilt att
framhålla det 1745 utgivna arbetet
Traité de 1 ’ å m e samt det 1748
publicerade, icke minst genom sin
utmanande titel uppseendeväckande
verket- L ’ h o m m e machine.3
”Själens väsen hos människan och
djuren”, säger Lamettrie, ”är oeh skall
alltid vara lika okänd som materiens
eller kropparnas väsen. Ja, ännu
mer, den genom abstraktion från
kroppen skilda själen är att likna vid den
1 O p. c i t., s. 271.
2H. Höffding, Den nye re filosofis
historie, Bd. I, s. 478.
“Jag citerar ur Lamettries Oeuvres
philosophi ques, ny uppl., Berlin 1774,
Bd. I oeli II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
