Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lamettrie inleder sin ”mekaniska
människa” med några allmänna
iakttagelser över materialismens ställning
i filosofiens historia.
”Jag reducerar till två systemer
filosofernas försök att förklara
människans själ. Det första och äldsta
är materialismens system, det andra är
spiritualismens. ” — ”De metafysiker,
som påstodo, att materien väl kunde
besitta förmågan att tänka, hava icke
givit något dåligt vittnesbörd om sin
egen intelligens.”1 — ”Endast
erfarenhet och iakttagelse böra leda oss i vår
undersökning om förhållandet mellan
själ och kropp hos människan”; och
det är ”hos de läkare, som tillika varit
filosofer”, som vi böra hämta de nödiga
kunskaperna.2 Lamettrie finner på
detta sätt, att ”de olika
själstillstånden alltid hava sina motsvarigheter uti
kroppens tillstånd”. 3
Människokroppen är intet annat än en i vissa
stycken egendomlig och finare, mer
komplicerat inrättad djurkropp. Blott vi
avskudda våra fördomar, inse vi, att
”idioten eller dumbommen är ett djur
i mänsklig form, och att den livliga,
kloka apan är en liten människa i
annan form, samt att slutligen det
absolut beror på olikheter i
organisationen, om ett högt organiserat djur, som
man undervisat i astronomi, skulle
kunna förutsäga en solförmörkelse —
_ _> 5 4
Alla djurkroppar, människokroppen
således icke undantagen, äro maskiner,
kunna mekaniskt förklaras, så snart vi
tillräckligt noga känna deras byggnad
och funktioner. ”Vi kunna således
djärvt draga slutsatsen, att människan
är en maskin och att det i hela
världsaltet icke finnes mer än en enda
substans i olika modifikationer. Det är
icke en hypotes–-eller en
fördom eller ens det rena förnuftet, som
leder fram till denna uppfattning. Jag
skulle aktat mig att följa ens denna
senare vägvisare, som jag anser så föga
1 O p. e i t., Bd. I, s. 285.
1 Op. c i t., s. 288—89.
3 Op. c it., s. 298.
’ Op. ei t., s. 353.
pålitlig, om icke mina sinnen, bärande
så att säga en fackla, kastat sitt ljus
över förnuftet och förpliktat mig att
följa dess anvisning. Erfarenheten har
vittnat för förnuftet, och på detta sätt
har jag kunnat förena förnuft oeh
erfarenhet.”1 Den egentliga
vägvisaren är den fysiska vetenskapen.
Nu skola med all sannolikhet de
flesta nutida, naturvetenskapligt
bildade materialister, som utan förberedelse
läsa L ’ h o m m e machine, antaga,
att Lamettrie anser själslivet vara
av-rent mekanisk eller fysikalisk-kemisk
nätur. Så är dock ingalunda fallet.
”Allt är fullt av själ i universum”,
säger vår materialist.2 ’ ’Men,
invänder man, stenarna, klipporna,
metallerna o. s. v. synas dock icke äga några,
förnimmelser. Vilken följdriktighet 1
Uti den fullständiga medvetslösheten
äro hjärnan och nerverna lika
okänsliga mot eld och mekaniska ingrepp
som diamanten och kiselstenen. Men
icke dess mindre finnes själen kvar i
den bedövade hjärnan och flyger icke
bort förr än med döden. Skulle det
kanske icke hos de enklare kropparna
kunna existera ett tillstånd, som vore
absolut oeh konstant lika med en
fullkomlig bedövning?”3
Det saknades Lamettrie ännu en klar
vetenskaplig insikt uti de djupare
olikheterna mellan den levande eller
medvetna och den livlösa materiens sätt
att förhålla sig. Han kunde därför,
utan att tro sig bryta mot
erfarenhetens lärdomar, tillskriva den livlösa
materien ett djupt omedvetet, liksom i
bedövning försjunket eller ytterst
rudimentärt själsliv och på detta sätt
komma fram till en teori om full
enhetlighet uti tillvarons väsen. Men
den utvägen är stängd genom
nutidens fysikaliska oeh psykologiska
1 O p. c i t., s. 356.
.2 I arbetet Les animaux plus que
machine s; o p. c i t., Bd. II, s. 78.
3 O p. c i t., s. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
