Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forskningar oeh skulle i varje fall
näppeligen numera kunna godtagas som
materialism. Lamettries teori
innebär snarare en klar panpsykism —
d. v. s. ett slags spiritualism.
Dock var det otvivelaktigt en god
tanke att skilja mellan det permanent
avdomnade medvetandet och det
tidvis mer eller mindre klarvakna samt
att skilja mellan det blott ytterst svagt
utvecklade och det mer eller mindre
högt utvecklade medvetandet. I detta
som i så mycket annat, som snuddade
vid den biologisk-psykologiska u
t-vecklingsläran, visade sig
La-mettrie besitta en genialisk intuition.
Med hans materialism var det tvärt
om. Han var psykolog och ingen
mekaniker och anade egentligen ieke, vad
som väsentligen utmärker den livlösa
materien. Då han säger, att människan
är en maskin, menar han någonting
mycket harmlöst, ty han är ur stånd
att rätt, d. v. s. utan psykiska tillägg,
känneteckna en verklig maskin.
* *
*
Karaktäristiskt för de franska
1700-tals-materialisternas tendens att
snarare förandliga materien än att
materialisera anden är Denis Diderots1
uppfattning. I hans Lettres å
ma-demoiselle Y oland finna vi av
15 okt. 1759 följande uttalande i
dialogform. 2
”Har ni någonsin allvarligt tänkt
på, vad det egentligen är, att leva?
Har det någonsin fallit er in, att en
varelse aldrig kan övergå från
tillståndet att vara icke levande till
tillståndet att vara levande? En organism
växer eller avtar, dör eller vilar sig,
men, om han lever blott genom sig
själv, tror ni då, att någon förändring,
1 1713—1784.
2 Mémoires, correspondance et
ouvrages inédits de Diderot, -Paris
1830, Bd. I, s. 166—168,-
vilken som helst, skulle kunna ge
honom liv?”’
”Det förhåller sig icke med livet
som med rörelsen. Livet är något
annat. En kropp i rörelse stöter mot en
annan kropp, och denna senare
kommer i rörelse. Men hejda eller
påskynda en icke levande kropp, öka hans
storlek eller minska den, organisera
den, d. v. s. ordna dess delar som ni
behagar; om kroppen är icke levande,
så skall den fortfara att vara icke
levande uti den ena situationen såväl som
uti den andra.”
”Att antaga, att man, genom att
vid sidan av en icke levande kropp
lägga en, två eller tre andra icke
levande kroppar, kan bilda ett system av
levande kroppar, det synes mig vara
att göra sig skyldig till en ren
orimlighet. Om partikeln A lagd till vänster
om partikeln B icke hade något
medvetande om sin tillvaro, saknade
förnimmelser, var absolut trög och död, men
hela systemet skulle få liv,
självmedvetande, självförnimmelse, därför att A
nu lägges till höger om B, i stället för
förut till vänster; det kan aldrig vara
möjligt ! Vad betyder här höger och
vänster? Finns det i rummet någon
skillnad för höger och vänster? Det
är klart att förnimmelse och liv ej kan
bero på sådant.”
”Förnimmelsen och livet äro eviga.
Det som lever, har alltid levat och
skall alltid leva. Den enda skillnad
jag kan upptäcka mellan det levande
och det icke levande är, att jag för
närvarande lever massvis, och att jag
om tjugu år, sönderdelad i molekyler,
skall leva i smådelar.”
Molekylerna äro sålunda, ehuru i
enklare form, redan som sådana
utrustade med förnimmelse och liv. Men
det förblir likväl oklart, hur den av
molekylerna uppbyggda organismen
får sitt enhetliga självmedvetande.
Månne sociologien kan sprida ljus över
det problemet? Diderot framkastar
här frågor, utan att på allvar söka
besvara dem.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:00 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1913/0275.html
