Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
immateriell substans, skild från
hennes kropp, är en orimlighet, därför att
denna själ eller ande enligt
erfarenheten står uti växelverkan med vår
materiella organism, oeh det som står
uti växelverkan med
materia m å s te självt vara
materia.1 Uti rörelsen i hjärnan hava
vi att söka förklaring till våra olika
själstillstånd och själsförmögenheter.2
Det, som vi kalla för vår själ, är
något rent materiellt.3
Några ”idéer”, som ha sitt
ursprung inuti själen själv finnas icke,
ej heller några medfödda ”idéer”.
Antagandet att sådana existera,
innebär en tro på en lucka i tillvarons
allmänna kausala lagbundenhet.
Ingenting inträder i själen på annat- sätt än
genom sinnena.4
1 O p. s i t., s. 90.
- O p. o i t., s. 116.
3 O p. c i t., s. 156.
1 Op. eit., 163—165.
”Människan är icke fri i
något-ögonblick av sitt liv. Hon ledes med
nödvändighet vid varje steg av de
verkliga eller inbillade värden, som
hon tillmäter de föremål, vilka väcka
hennes begär.”1 ”Hos människan är
friheten intet annat än den
nödvändighet, som är innesluten i henne själv.” 2’
Detta är, enligt mitt förmenande,
ä k t a naturvetenskaplig materialism.
Då däremot Lamettries synes mig vara
ganska oäkta. Jag kan därför icke
instämma med Lange uti omdömet, att
Lamettrie är den ”extremaste” av de
franska materialisterna på 1700-talet.
Denna beteckning torde snarare
tillkomma Ilolbach oeh hans tyska
grundlighet.
1 O p. c i t., s. 203.
2 O p. c i t., s. 221.
Giacomo Leopardi.
En tänkare och diktare.
För TIDEN av C. N. CARLESON.
På Björck & Börjessons förlag har
för en tid sedan utkommit ”Valda
skrifter” av Giacomo Leopard i,
en av den italienska litteraturens
förgrundsgestalter, med en orienterande
inledning av översättaren Vilhelm
Ekelund.
Här nedan några reflexioner till
hans dialoger, hans mångomtalade
pessimism.
Som första uttryck för denna möta
vi ledan i samtalet mellan Plotinus
oeh Porphyrius. Den sistnämnde
bekänner, att han ”umgås med en
ödesdiger plan mot sig själv”, d. v. s. att
försvinna ur tillvaron, som han av*
skyr, därför att den är ”tom”,
meningslös. Denna avsky är enligt hans
mening det enda förnuftiga, medan
alla andra mänskliga stämningslägen
strida mot förnuftet. Lust och smärta,
säger han, äro lika tomma därför att
de förutsätta ett begär efter livet, en
viss uppskattning av tillvaron som
värdefull för människan. Ledan däremot
är det enda säkra oeh positiva, är icke
tomhet eller svek, utan ”livets realitet
och substans”. Ur ledan framgår då
ett livsförakt, en likgiltighet för allt
i naturen och mänskligheten, ty både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
