Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla henne att utveckla sig till en
intelligent, etiskt högtstående individ
med sinne för det sköna. Att sopa
gatan under iakttagande av andlig
moralisk och kroppslig värdighet synes
mig omöjligt, säger han. Att sopa
den med glädje vore förskräckligt.
Men hur skall man då komma ifrån
detta kroppsarbete, som är så
förnedrande f Om man vill höja alla
samhällets individer till den icke
arbetande överklassens nivå, vem skall då
uträtta allt- det, varförutom samhället
icke kan bestå? Skall mänskligheten
bara helt lugnt lägga armarna i kors?
Man får icke göra något, som icke
bereder en glädje, allt arbete, som inte
direkt utvecklar ens individualitet
och har det sköna till mål, är
förkastligt. Men hur skall då denna dilemma
klaras? Här har onekligen Oscar
Wilde råkat in i en återvändsgränd.
Han står naturligtvis inte svarslös,
något sådant kunde givetvis inte hända
honom. Men hans svar är föga
tillfredsställande. Allt kroppsarbete
måste utföras av maskiner. Maskinen
måste arbeta för oss i kolgruvor och
utföra vissa hygieniska tjänster och
vara eldare på fartygen och rengöra
gatorna oeh regniga dagar göra
stads-budstjänst, ja, allt som är
oangenämt.
Framtiden tillhör maskinen och
liksom träden växa medan bonden sover,
så skall maskinen, medan
mänskligheten hänger sig åt glädjen eller ädel
vila — vila, icke arbete är
mänsklighetens mål — eller skapar sköna ting
eller läser sköna ting eller helt enkelt
fångar världen med beundrande oeh
njutande ögon, utföra allt nödvändigt
oeh oangenämt arbete.
Wilde förutser själv att detta sätt
att lösa den sociala frågan skall anses
något lättvindigt och han medger att
denna framtidssyn med maskinerna
som mänsklighetens arbetare är
utopisk. Men i stället för att gå
problemet djupare in på livet skjuter han
det undan. En världskarta, säger han,
på vilken landet Utopia icke är
upptaget, förtjänar icke att ses, ty den
utelämnar den enda kust vid vilken
mänskligheten evigt skall landa.
Framåtskridandet är förverkligandet
av utopier.
Det kan inte nekas, att detta sätt
att se sakerna smakar väl mycket av
kåsörens bonmot. Men man får ta
med i beräkningen det paradoxala
sätt, varpå Oscar Wilde alltid
uttryckte sig, oeh hans orimligheter sades ofta
endast för att förarga och egga till
den motsägelse, som i sin tur lockar
till att tänka på egen hand. Wilde har
skarpare än någon betonat
fattigdomens förnedring och förbannelse och
det ovärdiga i att prisgiva
mänsklighetens flertal häråt. Rätt har han
också oeh rätt skall han evigt få, då
han visar, hur fattigdomens slaveri
förkväver det bästa inom
människorna oeh släpper alla onda makter lösa.
Umbäranden, icke synd, är i vår tid
brottens moder, säger han. Det är
orsaken till att våra förbrytare som klass
äro så absolut ointressanta. De äro
just det som respektabla
dussinmänniskor skulle vara, om de icke hade
nog att äta. Wilde tar jdh denna
punkt av sitt resonemang icke sin
tillflykt till större eller flere fängelser
som lösningen på brottslighetens stora
spörsmål. Han har mycket liten
respekt för straffens effektivitet. Han
drar den rakt motsatta slutsatsen, att
all privategendom måste avskaffas och
socialismen införas, det enda tillstånd
under vilket samhället tillåter den
enskilda individen att utveckla sig till
en personlighet.
Här ha vi nått kärnpunkten i Oscar
Wildes sociala filosofi. Det som för
honom innerst är det viktiga är att
skapa en individualism. Människan
måste söka förverkliga sig själv, sina
innersta intentioner, vara sig själv i
yttersta måtto. Hon skall dikta oeh
skapa konstverk, om hon därtill är
kallad, och ieke hindras därifrån av
den nedbrytande kampen för sin blotta
existens. Hon skall njuta av dikt och
konst, om hon icke är en skapande
ande. Det blir hennes huvuduppgift
att ägna sig åt att förfina sig själv oeh
sin smak, njuta av allt vad livet har
värdefullt, skönt och gott. Det blir
överhuvud hennes enda och verkliga
uppgift här i livet att förfina oeh ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
