Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad Biiehners förhållande till
psykologiens grundfrågor beträffar äro
följande drag karaktäristiska.
I kapitlet om tanken framhåller
han1 gentemot Karl V ogt,2 att
den-ues beryktade jämförelse mellan
leverns avsöndring av galla och
hjärnans tankeproduktion är olämplig,
därför att gallan är ett syn- och
väg-bart ämne, under det att tanken icke
är ett ämne utan en verksamhet. I
den egentliga principfrågan är
Biich-ner dock ense med Vogt.
Det följande kapitlet, om
medvetandet, börjar på följande sätt.3 ”Om
som i föregående kapitel visats, hela
vårt själsliv uppbygger sig steg för
steg av ofta upprepade, genom intryck
från den yttre världen framkallade
förnimmelser, så gäller detta på
samma sätt om medvetandet eller
”vetandet om tillvaron” och särskilt om
självmedvetandet, vilket i grunden
icke är annat än totalsumman av våra
förnimmelser eller en hopning, en
sammanlänkning av i minnet fastlagda
er-inringsbilder. ”
I kapitlet om ”livskraften” 4 anför
Biichner ett uttalande av professor
Matteucci, enligt vilket ”den levande
organismen är en maskin, såsom
ång-eller elektricitetsmaskinen, d. v. s. ett
system, i vilket de kemiska frändska-
perna ––oavbrutet alstra värme,
elektricitet och muskelarbete”. ”Man
kunde”, säger nu Biichner, ”hava
tillfogat: ”och andligt arbete”. Ty då
vi veta, som redan tidigare visats, att
all psykisk verksamhet i sista linjen
är härledbar ur förnimmelseelementet
(liksom all kroppslig organisation
sammansätter sig av elementet ’cell’),
så utgör den levande organismens
högsta verksamhet icke heller den något
undantag från den allmänna regeln.
All organisk materia är
förnimmelse-förmögen. Varje levande kropp
är förnimmande.”
Det enligt min mening förtjänstfulla
draget i denna livs-och-själsteori
ligger däri, att liv och medvetande
uppfattas som i grunden samma
företeelse.
När Biichner kommer fram till
spörsmålet om ”den fria viljan”, blir
hans determinism dock icke fullt så
radikal, som det synes mig, att man
har skäl att vänta. Han talar om ’ ’tre
stora grupper av inflytelser”, som
”mer eller mindre behärska
människans vilja och sätta bestämda
gränser för dennas göranden och
låtanden”. Dessa äro individens organism
med dess ärftligheter, hans uppfostran
och hans omgivning.1 Senare heter
det: ”sålunda kan ingen, som blickar
djupare in i frågan, förneka, att
antagandet om en så kallad fri vilja hos
människan så väl i teorien som i
praktiken måste inskränkas inom de
trångaste gränser–-”. ”Vårt hela
liv––-är sammansatt av
nödvändighet och frihet.” ”Människan är
fri, men med bundna händer. Hon
kan icke komma ut över en bestämd,
henne av naturen satt gräns. Men
inom dessa, av naturlagarna utstakade
gränser, kan hon visserligen till en
viss grad bestämma sig själv, så till
vida som ändamålsenligare
föreställningar segra över oändamålsenligare,
eller förstånd och överläggning över
medfödda eller invanda drifter och
begärelser eller över
ögonblicksstäm-ningar. Ju högre andligt utvecklad
och bildad en människa är, desto
starkare är också hennes vilja och desto
större hennes ansvar ––2
I detta resonemang torde mången
anhängare av teorien om viljans
frihet kunna intolka sina egna
föreställningar. Och jag tror, att
mången radikal determinist skall vända
sig bort med besvikelse från slik
”oklarhet”.
1 Op. c i t., s. 296. *
2 1S17—1895. ______
3 O p. c i t., s. 304. 1 O p. ti t., s. 466.
4 O p. c i t., s. 438. 2 O p. c i t., s. 470—471.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
