Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag förbigår nu de med Biichner
samtida tyska materialisterna •— så
väl de något äldre som de något yngre
och således även biologen Ernst
Hsec-ltel1 och hans monism, enligt vilken
det existerar varken ande eller
materia, i ordens vanliga mening, utan
blott ett något, som på en gång är
bådadera, en monism, som dock starkt
lutar åt den vitalistiska
monismen, enligt vilken allt är besjälat och
har en psykologisk (i st. f. strängt
materialistisk) förklaring.
Det återstår då blott att tillfoga
några ord om Vilhelm Ostwalds
”ener-getik” för att komplettera bilden av
den tyska materialismen, sådan den
utvecklade sig under 1800-talet,
särskilt under dettas senare hälft.
Ostwalds populärvetenskapliga
arbete Die Energie av 1908, som jag
här närmast vill följa, vittnar
genomgående om, att vi denna gång ha att
göra med en genialisk naturforskare,
som i grund och botten är förtrogen
med den fysikalisk-kemiska
vetenskapens metoder och rön och även själv
på ett epokgörande sätt bidragit till
att vidare utveckla dessa metoder och
att öka dessa rön. Man lär hos
Ost-wald hundra gånger mer om
materialismens materievetenskapliga
funda-menter än hos de allra flesta
naturvetenskapliga materialister, t. o. m. då
dessa själva äro naturforskare. Tack
vare denna Ostwalds grundliga
materievetenskapliga skolning och tack
vare den omständigheten, att han är
med uti den nyaste, hittills högsta
utvecklingen av materievetenskapliga
insikter, blir den reala behållningen av
studiet av Ostwald lika stor, vare sig
man kan följa honom i hans
materialistiska världs- och livsteori eller ej.
Ostwald liar hunnit fram till den
punkt, där begreppet ”materia”
(såsom sidoordnat begreppet kraft
eller energi) blir alldeles överflödigt
eller sämre än en död vikt uti den
terminologiska utrustningen, en källa till
oklarhet och förvirring. Bedan i
mitten på 1890-talet uttalade Ostwald den
meningen, att ”energi” och
”materia” icke äro likartade och
likaberättigade begrepp. Begreppet ”materia”
bör ersättas med begreppet
”materiella. faktorer”. På detta sätt ”blir
begreppet materia mer och mer upplöst,
och de kvarblivande
resterna av begreppet visa sig
utgöra de för handen vara
n-d e energiernas e x t e n s i t e t
s-faktorer.”1
Hos energierna upptäcka vi i
n-tensitets företeelser och
exten-s i t e t s företeelser. Tillvaron av de
förra bevisas genom sådana fakta, som
värmets strålning eller rörelse från en
kropp eller ett ställe med högre till
en kropp eller ett ställe med lägre
temperatur. ”Varje energiform
strävar att övergå från ställen, där den
har en högre intensitet, till ställen, där
den har en lägre intensitet.”
Inten-siteterna äro emellertid ”alls inga
storheter i ordets vanliga
bemärkelse”. Sålunda gäller icke den
allmänna additionslagen (a -f- a = 2 a)
för intensiteterna. Det är ingen klar
mening i att säga, att en temperatur
är dubbelt (eller två gånger) så stor
eller hög som en annan.2
I motsats härtill äro e x t e n s
i-t e t s faktorerna just de företeelser
hos materien, vilka i ordets strängaste
bemärkelse äro storheter eller
äro av rent kvantitativ art. De äro
godtyckligt delbara och obetingat
adderbara och det är ytterst lätt att
mäta extensitetsfaktorerna — t. ex.
massan, som är rörelseenergins ex-
1 Födcl 18.34.
1Die Energie, s. 111.
= O p. c i t., s. 103—104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
