Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
damålsenligt bildat, i det att det
omfattar blott en del av den oss bekanta
fysiska verkligheten. Det finns skäl
att hoppas, att det på ett passande
sätt vidare utvecklade begreppet
energi, inom vars ram faktiskt all
fysisk verklighet är innesluten, även
skall kunna bringas i ett klart
förhållande till andens begrepp. — Detta
förhållande tror jag mig böra
uppfatta så, att de andliga
processerna låta uppfatta och
tyda sig såsom ener g etiska
på alldeles samma sätt som
alla andra processer. Mellan
andliga och mekaniska processer skulle
ungefär samma skillnad och samma
likhet existera som mellan elektriska
och kemiska processer.”1
Att den levande djurkroppen och
således även den levande
människokroppen är ett stycke materia och en
fysikalisk maskin samt ett
fysikaliskt-kemiskt laboratorium framhålles av
Ostwald och förnekas naturligtvis av
ingen. Att vi hos alla levande
kroppar iakttaga massan av rent
energe-tiska processer och att dessas
oavbrutna kretslopp utgör en absolut
oumbärlig betingelse för livets fortvaro äro
lika solklara som obestridliga fakta.
Ostwald frågar sig nu, om det icke
möjligen hos organismerna, särskilt
de högre, existerar någon säregen
e n e r g i a r t, vilken kan anses
utgöra själslivets grundfaktum.
Han finner denna nya energiart och
kallar den för nervenergin och
”lämnar därhän, huruvida det här är
fråga om en energiart, som helt och
hållet skiljer sig från de andra
fysiska” (!) ”energierna, eller om det
blott är fråga om en särskild
kombination av bekanta energier–-”.
Vidare erinrar Ostwald därom, att
”alla sinnesintryck framkalla
processer i nervledningarna” (varvid just.
Ostwalds ’ ’nervenergi ’ ’ framträder)
samt att ”en stor del av
nervledningarna för till hjärnan samt att varje
sinnesapparat där har sitt
centralställe, av vars regelmässiga
verksamhet sinnesapparatens inre funktion är
avhängig”. ”Fysiologien har på
ett-obestridligt sätt visat, att det vid
andlig verksamhet försiggår något i
hjärnans sinnescentra, som helt allmänt,
kan betecknas som
energiförbrukning. Av vad slag den-
ifrågavarande energien är, veta vi
visserligen icke; men då densamma även
framträder i de nervösa apparaterna,
kunna vi kalla även den för
nervenergi eller allmän psykisk
energi –—Källan till denna
psykiska energi är av kemisk art —
såsom fysiologien visar.1
Härpå följer den avgörande
punkten i Ostwalds argumentering.
”Det finns intet, som hindrar”,
säger han,2 ”att de psykiska
företeelserna omedelbart uppfattas som
nervenergetiska företeelser. Ty för
begreppet energi fordras i allmänhet
intet annat, än att företeelsen är en
mätbar storhet, som är underkastad
lagen för omvandling utan förlust
eller ökning; men i övrigt kan den
uppvisa varje grad och art av
mångfaldighet. Och det finns således ingen
principiell betänklighet mot att antaga
tillvaron av en energiart av
nervenergiens mångfaldighetskaraktär. Som
grund härför är att anse det från alla
håll medgivna faktum, att ingen
andlig process försiggår utan
motsvarande’^ !) ”energiförbrukning. Frågan
är således blott den: skola vi betrakta
de andliga processerna som
företeelser, vilka, stående utanför
orsakslagen, blott beledsaga
energiförändringarna i nerverna och de nervösa
cen-tralorganerna, eller kunna vi
identifiera de andliga processerna med dessa,
energiförändringar ? ’ ’
1 O p. e i t., s. 144.
1 O p. c i t., s. 145.
1 O p. e i t... s. 152—153.
2 O p. o i t., s. 153—154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
