Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsaker än lärlingens sjukdom, och
sådant avbrott kan ha vållats av
lärlingen själv, av arbetsgivaren eller av
ingendera. Såsom exempel på avbrott,
vållade av lärlingen, kan nämnas
deltagande i strejk. Arbetsgivaren kan
vålla avbrottet genom att ej företa
nödvändiga anstalter för arbetet (t.
ex. underlåtande av föreskrivna
åtgärder till skydd mot olycksfall) eller
genom att verkställa lockout, varvid
även lärlingarna bli direkt eller
indirekt träffade av konflikten.
Ingendera har vållat avbrottet, ifall detta
förorsakats av naturhinder, av
oför-vållad skada å maskiner, av
personalbrist i vissa fall, eller om myndighets
påbud eller offentliga plikter
föranleda arbetets inställande. Förslaget
innehåller nu den regel, att om ej
lärlingen själv är skuld till avbrottet och
detta inte heller beror på lärlingens
sjukdom, så är lärlingen, därest ej
annat i lärlingskontraktet
avtalats, berättigad åtnjuta
avtalade löneförmåner för den tid han
stått till arbetsgivarens
förfogande (vid ackordsarbete
beräknas lönen efter den tidigare
ge-nomsnittsförtjänsten). Denna regel
skiljer sig fördelaktigt från
motsvarande i avtalslagarna enligt 1911 års
förslag i en viss punkt (betr.
ackordsarbetare). Men den är långt ifrån
tillfredsställande. Först och främst
frågar man sig, varför här avvikelse
skett till lärlingens nackdel från den
allmänna regeln att lagbuden äro
tvingande. Här skulle alltså
arbetsgivaren kunna i kontraktet förbehålla sig
att överhuvud slippa utbetala lön
under avbrottet. Motiven hänvisa som
skäl härför till justitieminister
Petterssons yttrande i motiven till
avtalslagarna, avtryckt å sid. 91 i
föreliggande förslag. Men detta yttrande
innefattar ingen annan motivering i här
berörda avseende än ett kategoriskt ■
”Tydligt är att bestämmelsen ej bör
vara tvingande” etc. Ifråga om
lär-lingsförhållandet är det också lättare
att överskåda konsekvenserna av att
lagbudet göres tvingande, och en
sådan regel kan så mycket mindre vålla
betänkligheter som ju arbetsgivaren
vid längre avbrott i arbetet kan
uppsäga avtalet och alltså bli fri från att
vidare betala lön. -Det heter nämligen
i 30 §: ’
”Har i arbetsgivarens rörelse uppstått
avbrott, soin uppenbarligen kommer att
medföra mer än två månaders uppehåll i
lärlingens arbete, vare såväl arbetsgivaren som
lärlingen eller hans målsman berättigad
uppsäga kontraktet att upphöra 14 dagar
därefter; doek att uppsägning ej må ske efter det
lärlingen åter inträtt i arbetet. ’ ’
Lönen skall utgå till lärlingen ”för
den tid han stått till arbetsgivarens
förfogande”. Detta uttryck får väl
tolkas så, att lönen utgår under hela
den tid avbrottet varar och avtalet
består, såvida ej lärlingen under
avbrottet blir genom sjukdom eller
annorledes i sin tur urståndsatt att arbeta.
Visserligen är uttrycket väl obestämt
och oklart, något som också på sin tid
framhölls av Särskilda Utskottet vid
1910 års riksdag (Särsk. Utsk. n :r 2
Utlåtande n:r 6, s. 44) :
”Vad i övrigt uttrycket ”stå till
arbetsgivarens förfogande ’ ’ innebär, synes för
många fall kunna vara ovisst. Säkerligen
skulle det ofta bliva svårt att avgöra, om de
förhållanden, som förelågo vid något visst
tillfälle, vore sådana, som avsåges med detta
uttryck... Med hänsyn till angivna
omständigheter synes det utskottet knappast
vara tillrådligt att i förevarande hänseende
meddela en så allmän och svävande
föreskrift som den i förslaget upptagna.”
Detta uttalande gjordes närmast
med tanke på den a r b e t s g i v a
r-n a åliggande skyldighet, men det
ligger naturligtvis i allas intresse att
lagtexten är tydlig nog. Eljest kan
rättsskipningen lätt bereda
överraskningar. Man bör åtminstone kunna
göra anspråk på klart besked i
motiven.
Att emellertid bestämmelsen bör
tolkas så som jag ovan antagit, synes
framgå därav, att någon skillnad ej
gjorts mellan det fall att
arbetsgivaren vållat avbrottet och detta uppstått
av olyckshändelse. (Den
kompletterande bestämmelsen i 30 § om skade-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
