Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan den tiden liksom den grekiska
so-fistisken särskilt utmärkande motsats:
natur och samhälle.
Alltnog: den naturlige
individen fick över sig samma
gudomliga sakrosankthet, varmed under
medeltiden de sociala
auktoriteter n a varit beklädda. Man bör icke,
om man förundrar sig över denna tids
osminkade entusiasm för
människo-rättigheterna, glömma, att där bakom
låg medeltidens djupt inpräntade
vördnad för det gudomliga, övernaturliga.
Detta gudomliga hade nu blott flyttat
sina bopålar in i den enskildes
personlighet. På honom överfördes då av sig
själv venerationen. Därmed
framträder tydligt nog bandet mellan
medeltidens auktoritetsförgudning oeh
1700-talets individualism.
Vi kunna nu också genom direkt
analys av de ifrågakommande
natur-rättsidéerna i dem upptäcka
föreställningar om personens i hans
övernaturliga väsen grundade värdighet.
Personen, heter det, har i sig själv
vissa rättigheter, som hos andra
motsvaras av plikten att respektera dem.
Märk nu, att denna plikt icke betyder,
att det är nyttigt för den enskilde att
respektera andra personligheter. Det
bör alls icke ske för undgående av
obehagliga efterverkningar, utan för den
berättigade personens egen skull. Icke
heller betyder plikten, att en sådan
respekt är nyttig för det allmänna. Ty
personen själv är det direkta
föremålet för börat. Men ej heller ger den
uttryck åt förhandenvaron av en
sympati för personen. Börat anses
gälla utan hänsyn till alla
känsloförhållanden.
Vi komma då över till den enda
återstående möjligheten, nämligen att
värdet av respekten är bestämt direkt
ur den berättigade personen själv.
D. v. s. denne anses i sig själv äga
värde. Därmed anses han äga förmåga
att bestämma handlingar som
värdefulla för andra utan hänsyn till vare
sig nyttan för dem eller deras egna
känslor. Men däri ligger alltid något
övernaturligt. Endast det som är
upphöjt över naturlivets sltrankor kan äga
självständigt värde, kan vara
absolut norm för våra värden.
Vad är det då fråga om här
egentligen 1 Personen är till sitt väsen, som
det heter, gudomlig. Den
antropo-morfe guden har upphört att vara
särskilt nådig mot medeltida
auktoriteter och har utan hänsyn till rangrullan
slagit sig ned hos alla enskilda.
Riktigheten av det här framställda
antagandet bekräftar sig därav att de två
oförnekligt skarpsinnigaste bland
naturrättsfilosoferna, Rousseau och
Kant, hänskjuta de proklamerade
rättigheterna på människans värdighet
såsom ett osinnligt väsen.
# £’
=>£
Men låtom oss återvända till den
franska deklarationen av
människorät-tigheterna! Vi erinra oss, att i
förbindelse med egendomsrätten avtals-,
handels-, yrkes- och arbetsfrihet,
överhuvud ekonomisk rörelsefrihet
hörde till de eviga rättigheterna. Se
nu emellertid pä konsekvenserna av en
sådan rättsidé. De besittande
klasserna ha i sitt våld
produktionsmedlen. De fattiga ha intet annat än sina
arbetskrafter. De måste då för att
kunna leva ingå avtal med
samhälls-rikedomens innehavare om att ställa
sin arbetskraft till förfogande mot viss
lön. De besittande önska emellertid
naturligt nog att’ draga vinst av sin
företrädesställning och förbehålla sig
därför en del av arbetsproduktens
värde, som blir kapitalvinst och
mark-ränta. Så ha vi då den ”arbetslösa
inkomsten” rättfärdigad ur den
med den personliga värdigheten sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
