Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manhängande egendomsrätten och den
ekonomiska rörelsefriheten.
Men är nu icke detta en kränkning
av den personliga värdigheten att
beröva en annan produkten av hans arbete?
Med andra ord, är icke det en i n
a-turen liggande rätt, att man får
åtnjuta hela arbetsproduktens värde?
I denna lägger man ju ner sina
personliga krafter. Den kan därför an-’
ses hänga nära tillsammans med
själva personligheten. Men skulle en
sådan princip genomföras, måste i själva
verket den ekonomiska rörelsefrihet,
som hörde till personlighetens rätt, gå
förlorad.
Emellertid när en gång idén om
människans värdighet var väckt till
liv i folkmedvetandet, så var den
nyssnämnda rättsidén en naturlig sak.
Därmed följer fördömandet av sådant
som kapitalvinst och jordränta. Den
franska revolutionen gav genom sitt
idéinnehåll den andliga basen åt en
ny tids socialistiska
strömningar. I England hävdades idén först
av Charles Hall (1805), efterföljd av
den mer betydande Thompson. Den
spelade in i georgismens krav på
jordräntans indragande. I Frankrike
förfäktades idén först av s :t simonismen
och spelade på visst sätt in i
februarirevolutionen. I Tyskland förfäktades
den av Rodbertus och låg på botten
även av marxismen, fast dennas
idévärld närmast alls icke hade
natur-rättslig karaktär.
Men vi kunna ej stanna här. Till de
proklamerade människorättigheterna
hörde även rätten till livet.
Det synes ju också, som om denna rätt
först oeh främst skulle höra till den
personliga värdigheten. Emellertid
gällde det härvid, i överensstämmelse
med det starka betonandet av den
ekonomiska rörelsefriheten, blott att livet
icke fick kränkas genom yttre
angrepp. Däremot var det icke
åtminstone närmast fråga om rätten till en
dräglig existens. En sådan rätt måste
av sig själv föra med sig allehanda
inskränkningar i den ekonomiska
rörelsefriheten. Detta genom därmed
följande plikter att försörja de
arbets-odugliga och att bereda alla det
arbete, vartill de ägde förmåga. Även
måste sådant draga med sig
skyldighet från statens sida att tillse, att
arbetslönerna hölles uppe på en viss
höjd, allt ledande till inskränkningar
i den ekonomiska rörelsefriheten. T.
o. m. rätten till den egna
arbetsproduktens fulla värde måste inskränkas,
särskilt genom skyldigheten att sörja
även för arbetsodugliga.
Men hade blott en gång idén om den
personliga värdigheten brutit sig väg,
kunde man icke stanna vid den blott
negativa respekten för livet. Man
fördes omedelbart till vars och ens
rätt att kräva de nödiga
betingelserna för en livskraftig
existens. Därmed måste då oek
rörelsefrihetens rätt på det ekonomiska
området liksom även rätten till
arbetsproduktens fulla värde antastas.
För Robespierre och S :t Just var
denna rätt det grundläggande.
Samhällsidealet var för dem, att varje
ar-betsduglig medborgare skulle erhålla
vissa för självförsörjande nödiga
produktionsmedel. Egendomsanhopning
skulle hindras genom upprätthållande
av den ”medborgerliga dygden”.
D. v. s. genom behovens inskränkning
till de mått, som utmärkte den tidens
småfolk. Det var samma föreställning
om en positiv rätt till existensen, som,
besjälade Fourier, hans lärjunge
Con-sidérant och L. Blanc och som tog sig
uttryck i upprättande av
nationalverkstäderna efter
februarirevolutionen. Rätten att få arbete hade
här skjutit undan rätten att få a
r-b e t a.
Emellertid måste Ad gå vidare.
Personen strävar nödvändigt efter lycka.
Alltså hör till den personliga
värdigheten också rätten till lycka.
Därför måste den till samma värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
