Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den personliga värdighetens
rätts-idé är liksom alla idéer om en inre rätt
endast en duk, som mänskliga
intressen spänna över sig och. som bildar
sig efter dessa som kläderna efter
kroppen. Så tänjbar är den, att även
mordlusten själv kan dölja sitt ansikte
därunder.
Det var efter min mening ett
ur vissa synpunkter riktigt grepp
på saken, då Marx betraktade
rätts-idéerna som en överbyggnad på
ekonomin. Men riktigare är det att
säga, att de äro en överbyggnad
på våra intressen, av vilken
art än dessa må vara.
Jag nämnde förut, att den
uppmärksamme iakttagaren kan skönja en viss
relativ blekhet hos en nyare tids
entusiasm för den blotta rättvisan
såsom grundad i den personliga
värdigheten. Det kan nu också anges vissa
omständigheter, som verka i
destruktiv riktning på alla slags
idéer om en i sig själv gällande och
därmed som vi funnit gudomlig rätt.
Slika idéer uppehållas av tradition
och intressen. Men det är klart, att
om de icke längre äro till nytta för de
intressen, de skola tjäna, måstfe de
förlora i kraft. Såvitt de nu särskilt
stått i tjänst hos förtryckta klasser,
ha de haft den betydelsen, att de väckt
förtroende för ”sakens” seger och
hos förtryckaren en viss fruktan att
komma i konflikt med gudomliga
krafter. Bådadera begrijDligt ur den
synpunkten, att i alla sådana
föreställningar är det mer eller mindre öppet
fråga om övernaturliga makter. Nu måste
emellertid, i samma mån som en naiv
historieuppfattning efterträdes av en
kritisk, både förtroendet och fruktan
minskas. Så komma därtill vidriga
erfarenheter av, vad Marx kallar en
idéns blamage, när den kommer i strid
med den verkliga makten. Man
finner snart, att det är helt naturliga
maktfaktorer och icke den föregivna
rättmätigheten av anspråken, som
avgöra segern. Man börjar då liksom
Fredrik den store fråga mindre efter,
var den eviga rätten sitter, än hur
många tusen man som äro disponibla.
Det kommunistiska manifestet,
författat av Marx oeh Engels, slutar med
orden: ”Proletärer i alla land,
förenen Eder!” Förut har i denna den
mest filosofiska av alla tiders
revolutionära proklamationer uttalats, att
rättsidéer endast äro spegelbilder av
de ekonomiska förhållandena, och att
dessa själva äro bestämda av
oföränderliga lagar. Härunder låg en av
erfarenheten stödd känsla, att det var
mycket nyttigare för proletariatet att
organisera sig än att försjunka i
betraktelse av sin eviga rätt.
Så är nu vidare såsom en
förstörande faktor att nämna det förhållandet,
att en nyare tids livligare idéutbyte
och friare tänkande har fört med sig
den ständiga konfronteringen av
alldeles motsatta rättsåskådningar, som
liksom neutralisera varandra.
Slutligen har ej den minsta betydelsen den
allmänna bildningens höjande, som så
småningom måste leda till i grund
vidskepliga föreställningars
försvagande.
Nu är det emellertid tydligt, att
även de här behandlade idéerna haft
sin sociala funktion att
utföra. De måste på något sätt varit
nyttiga för samhället i det hela.
Annars skulle de efter den allmänna
lagen om, att endast det för samhällets
bestånd nyttiga består i kampen för
tillvaron, snart ha förlorat all
betydelse. Denna deras sociala funktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
