Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är nu också lätt skönjbar. Idéer om
den bestående maktens inre
rättmätighet ha givit en viss stadga åt
förhan-denvarande maktförhållanden och
därmed skyddat det hela för en skadlig
beständig gungning. Å andra sidan
ha slika idéer om lagarnas helgd ej
kunnat till samhällets skada
petrifi-cera de bestående maktförhållandena.
De ha nämligen kompletterats av
nedifrån framväxande
”rättfärdighets-krav”, i vilka för den allmänna
samhällsverksamheten nyttiga intressen
taga form. Genom förbindelsen av
idéer om lagarnas helgd och
”rättfär-dighetskrav” har det livskraftiga
samhället kunnat på ett relativt lugnt sätt
reformera sig självt.
Men på detta sätt synes det som om
samhället genom försvagandet av
idéerna om en inre rätt måste i
väsentlig grad förlora i
självbevarelsekraft. Frågan blir då den, om icke
det förlorade samhällskittet skall
kunna göras överflödigt. Därvid är att
observera, att de vidskepliga
rätts-idéernas nytta är beroende av en viss
egendomlighet hos
samhällsförhållandena själva. Endast där den
samhälleliga verksamheten sker inom
klasskillnadens ram, där en
betydande mängd av medborgare
känna sig mer eller mindre som blotta
verktyg för återstoden, behövas
verkligen idéerna ifråga, för att ieke allt
skall sprängas sönder. Endast under
sådana förhållanden behöva lagarna
beklädas med en öppen eller fördold
gudomlig helgd. Men tänka vi oss ett
samhälle, där den vida övervägande
massan av befolkningen känner sig
solidariskt intresserad för
samhällsordningens bestånd, måste
alla sådana skyddsmakter vara
överflödiga.
Därmed är också uppgiften klar för
alla socialt intresserade, som
genomskåda det fortgående förfallet av
samhällskittande rättsföreställningar.
Endast på ett sätt kan faran av, att
skutan med förlorat roder sätter på
grund, förebyggas, och det är, att var
och en i sin stad gör allt för att
inskränka klasskillnaden
eller för att åstadkomma ett sådant
sakernas tillstånd, att icke ett betydande
antal samhällsmedlemmar känna sig
som en blott piedestal för de övriga.
”Stilla, omärkligt vrider sig världens
hjul”, har en stor tänkare sagt. Stilla,
omärkligt upplöser sig i folkdjupen en
nedärvd föreställningsvärld, som i
årtusenden varit ett värn för en
lugnt fortskridande
samhällsverksamhet. Bildningens representanter bära
framför andra ansvaret för framtiden.
Därför böra de oek vaket iakttaga vad
klockan slagit för att ieke överraskas. Det
gäller att i tid ersätta det gamla
samMlls-kittet med ett nytt av solidare konsistens.
Därmed lyfta vi ock vårt eget liv
upp på ett högre plan genom att
insätta det såsom led i släktets ändlösa
strävan mot lycka och kultur. Vi
förvärva så en djupare tillfredsställelse,
än all isolerad jakt efter egen lycka
kan skänka. Religionen och därmed
besläktade föreställningar ha alltid
för den enskilde haft den betydelsen,
att han kommit att se sig själv som
led i ett större sammanhang. Därmed
har livet fått ett rikare innehåll och
större lyckomöjligheter. Men vi
behöva inga vidskepliga föreställningar
för att foga våra strävanden in i ett
större helt. Vi behöva blott leva oss
in i vårt släktes djupaste syften för
att skänka oss själva en uppgift, som
höjer oss över den tyngsta av alla
känslor, känslan av livets tomhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
