Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 %? Hur är det i Leipzig, Erfurt, Halle?
Och var väl riksnederlaget 1907
förorsakat av bristande principiell
upplysni n*g. *
Den badensiska socialdemokratin behöver
icke vara pessimistisk. Eeaktionens
framgång är en taktisk, icke en politisk. Icke ens
den taktiska framgången skulle ha varit
möjlig för den, om vänstern varit högern
vuxen i taktik. Socialdemokratiska kritici
av storblocket äro de som sist böra
förfasa sig över partiets förluster. Ty de äro
medskyldiga till att storblocket ej
etablerades redan i första valomgången.
Kolb slutar med en förklaring, att
storblocket för honom sannerligen icke är
något ideal. Men han kan icke se någon
annan väg ur återvändsgränden än en politisk
och taktisk kooperation mellan liberalism
och socialdemokrati. Liberalismen måste
svänga över åt vänster, så snart
socialdemokratin gör det omöjligt för den att söka
anknytning med reaktionen.
Yi i Baden skola hålla fast vid
storblocket, förklarar han, så länge vi anse det vara
en politisk nödvändighet. Och om man nu
i Leipzig, i Halle, i Erfurt förklarar
storblocket vara dött, så svara vi: Storblocket
lever och går framåt. Ja, den dagen är icke
så fjärran, då det också kommer att
Överskrida gränsen och för de preussiska
partivänner, som nu blott håna och begabba det,
visa sig som den sista räddningen ur deras
politiska elände.
Valen i Italien. Den italienska
röst-rättsutvidgningen visade sina första
verkningar vid valen den 26 oktober.
Resultatet motsågs med stor spänning
både inom och utom Italien. Här
gällde det icke blott en vanlig, om ock
högst ansenlig, kvantitativ tillväxt av
valmanskåren. Därjämte var en
betydelsefull kvalitativ förskjutning att
vänta genom den väldiga kontingent
av analfabeter, som den nya lagen
lämnade tillträde till valurnan. Aldrig
förr var experimentet gjort i ett
modernt samhälle att kasta in en
mass-armé av icke läs- och skrivkunniga på
den politiska valplatsen. Denna om-
* Det bör observeras, att detta ”nederlag”
allenast var ett mandatnederlag, icke något
TÖstnederlag. Red.
ständighet gav de italienska valen
deras säregna signatur och förlänade
dem ett osedvanligt intresse.
Själva valresultatet är känt genom
dagspressen. Redan föreligga också
några bearbetningar av utgången i
socialistiska tidskrifter, varur några
utdrag här nedan skola anföras.
Några orienterande upplysningar
om valutsikter och partiförhållanden
kunna emellertid vara på sin plats. Vi
hämta dem urOdaOlbergs artikel
i Neue Z e i t n :r 3, publicerad
ungefär en vecka före valet:
Det vore ytligt, framhålles det i denna
artikel, att vänta sig någon stor och
avgörande frammarsch för socialismen på grund
av valrättsreformen. Den skapar visserligen
5 miljoner nya väljare, nästan uteslutande
proletäriska, men tillväxten rekryteras från
de allra lägst stående skikten. Ser . man i
det socialistiska partiet ett de fattigas och
missnöjdas parti må man döma optimistiskt
om valreformens omedelbara följder. Gör
man åter klart för sig, att partiets makt
ligger i det klassmedvetna proletariatet,
så komma uppenbart de 5 miljonerna
analfabeter icke att utan vidare förskjuta
maktförhållandet till vår fördel.
Härskande klasser bruka ju för resten icke
begå självmord. Giolitti har säkert icke haft
för avsikt att göra något revolutionärt
experiment. Han har nog letts av tillförsikten,
att försöket vore ofarligt men av dekorativ
betydelse. Eljest skulle regeringen ha mött
valmännen med ett verkligt program.
Med en ny valmanskår, så sammansatt
som den italienska, kan man närmast av
valstriden under utvidgad rösträtt vänta en
orgie av demagogi, som lockar de nya
väljarna med allsköns lokala småttigheter:
löneförbättring för postmannen, en orden för
borgmästaren, en ny anhalt inom valkretsen
o. s. v. Denna demagogiska arsenal har
regeringen överlåtit åt kandidaterna själva
att fylla och utnyttja. Eegeringen själv
lovar ingenting.
Och de olika partierna? Ja, man kunde
uppvakta med en lång lista partinamn,
konstitutionella demokrater, konservativ
opposition, borgerligt radikala, klerikala o. s. v.
Men definitionen på den ena sorten
passar ungefär lika bra på en annan. Man kan
helt enkelt säga: det finns kandidater, som
regeringen understödjer, och kandidater, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
