Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ryssland som förposten för
Europas revolutionära rörelse” och synes
anse det möjligt, att ’ ’den ryska
revolutionen skall ge signal till en
arbetarrevolution i Västeuropa”.*
”Manifestet har haft sitt eget
livslopp”, säger Engels i sitt företal av
1890. Först hälsat med hänförelse
”blev det snart trängt i bakgrunden”
•— d. v. s. delvis redan 1848 och
särskilt efter 1852 i följd av
arbetarerörelsens temporära nederlag i kampen
mot de härskande klasserna. Under
den "internationella
arbetar-associa-tionens” (”internationalens”)
existens från 1864 till 1874 var det ersatt
av ett, ävenledes av Marx författat,
kompromissprogram, ”för att icke
stänga dörren” för de då existerande,
mycket olikartade arbetarrörelserna i
olika länder och för att
”sammansmälta hela Europas och Amerikas
stridbara arbetaremassa till en enda
stor härskara”. Nu däremot, d. v. s.
1890, menar Engels, att ”manifestet”
åter kommit till sin rätt och att det är
”det gemensamma programmet för
många miljoner arbetare i alla länder
från Sibirien till Kalifornien”.**
Ordet ”kommunistisk” betecknade
1848 detsamma som ordet
”socialistisk” 1890 — d. v. s. en socialistisk
arbetarrörelse. I våra dagar
har ordet ”kommunistisk” fått en
specialbetydelse, som skiljer det från den
mening, som den socialdemokratiska
arbetarrörelsen inlägger i ordet
”socialism”. Med ”kommunism” mena
vi nu gemenskap av a 11 egendom, med
”socialism” gemenskap blott av
produktionsmedel eller
produktiv-egendom.
”Manifestet” börjar med
förklaringen, att ”kommunismen redan är en
makt” i Europa och att det är på tid,
att ”kommunisterna för hela världen
öppet framlägga sin åskådning, sina
ändamål, sina tendenser”. Detta sker
i fyra huvudavdelningar: I,
Bour-geois och proletär; II, Proletärer oeh
kommunister; III, Socialistisk och
kommunistisk litteratur; IV,
Kommunisternas ställning till de olika
oppositionspartierna.
”All hittillsvarande samhällshistoria
är en klasskampens historia.”* Efter
det feodala klassamhället har följt det
borgerliga, som uppstår då ”ångan
och maskintekniken revolutionera den
industriella produktionen -— alltså
med u ppfinnande t av nya ’
’produktivkrafter”, ehuru Marx undviker
ordet ”uppfinna” och använder
termer som snarast skulle passa för en
naturprocess.
”Bourgeoisien har spelat en högst
revolutionär roll i historien”, i det den
”sönderslitit” alla äldre sociala band
och ”har lämnat kvar intet annat
band mellan människa och människa
än det nakna intresset, det känslolösa
kontraktförhållandet”. Den moderna
statsmakten är blott ett utskott, som
förvaltar hela bourgeoisklassens
gemensamma affärer”.
”Bourgeoisien kan icke existera
utan att alltjämt vidare revolutionera
produktionsinstrumenterna och
därmed produktionsförhållandena och
därmed samtliga sociala
förhållanden.”** ”Bourgeoisien har under sitt
knappt hundraåriga klassherravälde
skapat” (”gesehaffen”)
”kvantitativt mäktigare och kolossalare
produktionskrafter än alla tidigare
generationer tillsammans. Underkuvandet av
naturkrafter, maskinteknik,
användning av kemien i industri och
jordbruk, ångbåtar, järnvägar, elektriska
telegrafer, uppodling av hela
världsdelar, reglering av floder, hela ur
jorden stampade befolkningar — vilket
tidigare århundrade anade, att sådana
* O p. c i t., s. 23.
** Op. c i t., s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
