Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde man säga, som vi iakttagit vid
bourgeoisiens, seger över feodalismen
och i dess verksamhet som det
borgerliga samhällets uppbyggare.
”1 samma mån som bourgeoisin,
d. v. s. kapitalet, utvecklar sig, i
samma mån utvecklar sig proletariatet, de
moderna arbetarna, som leva blott så
länge de finna arbete, och som blott
så länge’finna arbete, som deras arbete
ökar kapitalet. Dessa arbetare, som
måste sälja sig styckevis, äro en vara
såsom varje annan handelsartikel och
därför likmässigt utsatta för alla
konkurrensens Växlingar, alla marknadens
förändringar.” De moderna
arbetaremassorna ӊro icke blott
bourgeois-klassens, bourgeoisstatens slavar, de
äro dagligen och stundligen förslavade
av arbetsmaskinen, av
uppsyningsman-nen och framför allt av de enskilda
medlemmarna av bourgeoisien själva.
–-Köns- och åldersskillnader ha
icke längre någon social giltighet för
arbetareklassen. Arbetarna äro nu
blott arbetsinstrumenter, som, allt
efter ålder och kön, draga olika
kostnader. –––Proletariatet är
storindustrins egen och mest egenartade pro
dukt. ’ ’ *
Det finns dock enligt Marx två slags
proletariat — ”lumpproletariatet” och
det egentliga proletariatet.
”Lumpproletariatet, denna passiva
förruttnelse av det gamla samhällets understa
lager, inslungas här och där i rörelsen
genom en proletarisk revolution, men
i följd av hela sitt livsläge skall det
vara villigare att låta sig köpas för
reaktionära ändamål. — Det gamla
samhällets livsvillkor äro redan
tillintetgjorda i proletariatets livsvillkor.
Proletären är egendomslös. Hans
förhållande till hustru och barn har intet
mer gemensamt med det borgerliga
familjeförhållandet. Det moderna
industriella arbetet, den moderna
för-slavningen under kapitalet, vilken är
densamma i England som i Frankrike,
i Amerika som i Tyskland, har tagit
ifrån honom all nationell egenart”
(”hat ihm allen nationalen Character
abgestreift”). ”Lagarna, moralen och
religionen äro för honom lika många
borgerliga fördomar, bakom vilka
dölja sig lika många borgerliga
intressen.”
”1 stället för att den möderne
arbetaren skulle stiga med industriens
framsteg, sjunker han allt djupare
under de för hans egen klass
kännetecknande livsvillkoren. Arbetaren blir
fattighjon och pauperismen utvecklar sig
ännu snabbare, än befolkning och
rikedom tillväxa. Härigenom framträder
tydligt att bourgeosien är oförmögen
att längre förbli samhällets härskande
klass.–– Bourgeoisien är
oförmögen att härska, emedan den är
oförmögen att trygga existensen åt sina
slavar ens inom deras eget slaveri.”*
Mot denna sista vändning, gällande
bourgeoisien, kan genmälas, att ett av
bourgeoisiens ekonomiska kännetecken
just är, att den har det mycket
bekvämare ställt än verkliga slavägare —
i det att den alls icke behöver ”trygga
existensen åt sina slavar”, utan lugnt
kan plundra dem på deras
arbetsförmåga och sedan kasta dem på gatan;
nya arbetareskaror skola städse
anmäla sig, och de förbrukade få
underhållas av fattigvården, d. v. s. på
hela samhällets bekostnad. För
övrigt kunna vi ju år 1913 se, att de
moderna lönearbetarna ingalunda så
allmänt ”förlorat nationell egenart”
eller förlorat kontakt med ”det
borgerliga familjeförhållandet” eller fått
sina levnadsstandards sänkta eller
kommit till uppfattningeii, att
”lagarna, moralen och religionen blott
äro borgerliga fördomar” med
ekonomiska intressen bakom, som Marx år
1848 föreställde sig att redan skett
eller skulle komma att ske.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
