Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men oavsett allt detta, blir kritiken
starkt utmanad genom ett drag i
teorin. Marx ger tydligt tillkänna, att
bourgeoisien är den ekonomiskt
aktiva oeh att proletariatet är
den ekonomiskt passiva
samhällsklassen inom det moderna samhället.
Den ena organiserar och leder,
föreskriver oeh befaller, ändrar oeh
revolutionerar; den andra tjänar och lyder,
utför befallningarna, vräkes viljelöst
hit och dit av förändringarna i teknik
och organisation. Den ena äger allt
oeh härskar överallt. Den andra äger
intet, härskar över intet. I viss
mening är det obestridligt, att Marx
målar bourgeoisien som världshistoriens
ekonomiskt aktivaste och det
moderna proletariatet som dess
ekonomiskt passivaste samhällsklass.
”Arbetaren har blivit ett blott
tillbehör till maskinen”, säger Marx.
Modern stordrift och maskinteknik föra
detta med sig. Om Marx än menade,
vilket 1848 ännu ej var klart, att a
r-betaren ensam producerar
all r i k e d o m,# så gör arbetaren ju
dock detta, enligt Marx, blott som ett
passivt ”produktionsinstrument”, en
* Det är icke här platsen att diskutera
Marx’ ’verkliga ställning till denna teori.
Men det torde ej vara ur vägen att
framhålla, att Friedrich Engels tydligt oeh klart
bekänner sig till denna absolut ohållbara
ekonomiska doktrin. ”Oeh detta är helå
vårt närvarande samhälles ekonomiska
författning”, säger han i sin ”Inledning” av
1891 till Marx’ Lohnarbeit und
Kapital (uppl. Berlin 1907, s. 31). ”Den
arbetande klassen allena är det, som
producerar alla värden. Ty värde är blott ett
annat uttryck för arbete; det uttryck, genom
vilket i vårt nuvarande kapitalistiska
samhälle betecknas mängden av det i en viss
vara magasinerade, socialt nödvändiga
arbetet. Dessa av arbetarna producerade
vär-uen tillhöra dock icke arbetarna.”
vara som av borgaren köpes till sitt
marknadspris — såsom en vara med
den undantagsegenskapen, att den
”producerar värde”.
Kan det nu vara rimligt att påstå,
att denna socialekonomiskt
passivaste av alla samhällsklasser skall
socialekonomiskt revolutionera
samhället och skall kunna bygga ett nytt
ekonomiskt samhälle i enlighet med
alldeles samma allmänna
utvecklings-schema, som upptäckts gälla för den
aktivaste av alla samhällsklassers
revolution och nydaningsverk? Vad
kan vara lättare att förstå, än att
bourgeoisien, förkroppsligandet av s
å-dana makter som Marx utmålar,
skulle lyckas rasera ett samhälle och
att bygga ett nytt? Men hur skola vi
kunna tänka oss, att en samhällsklass
i en sådan total ekonomisk och social
van maktsställning, som den
moderna lönarbetareklassens enligt
Marx, skall kunna åstadkomma
liknande?
Borgareklassen växte ju upp till en
ägareklass och ledareklass, en
uppfinnare- oeh organisatörsklass, en
ekonomisk härskareklass redan inom
det feodala samhället — som
Marx också framhåller i ”manifestet”.
Man behöver näppeligen någon
ekono-mistisk samhällsuppfattning för att
vara redo att förstå, att bourgeoisien
slutligen måste bli samhällets herre
till n a m n e t så väl som till gagnet.
Men hur skola vi förmå fatta, att
något liknande skall kunna hända vad
proletariatet beträffar ? — en
klass, som s a k n a r träning i konsten
att förvalta produktivegendom, att
organisera och leda ekonomisk
produktion, att befalla och härska över sig
själv oeh andra?
Proletärrevolutionen måste dock uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
