Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra, än proletariatets vana vid
arbets disciplin oeh
organisation. Han synes ej ha haft en tanke
på, att denna passiva vana är
något helt annat än den aktiva
förmågan att organisera, leda, administrera,
förutse, besluta, befalla.
Och kan man dessutom tänka sig,
att proletax-iatets villighet att
underkasta sig sträng disciplin i arbetet
och att bära organisationens
nödvändigtvis ofta tryckande band u
n-der närvarande j ä rnh ä rd a
tvångsför hållanden alldeles
otvivelaktigt skulle f o r t v a ra, sedan
bourgeoisiens välde störtats och det ej
fanns annan tvångsmakt kvar i
samhället än den, som det segrande
proletariatet frivilligt underkastade
sig? Denna kardinalfråga uppkastar
aldrig Marx.
Hela spörsmålet oni det segrande
proletariatets psykiska
utrust-n i n g för sitt nya sociala värv
förbigås av honom. Hans
ekonomisti-ska socialteori räcker till, om den är
sann, att förklara proletariatets
kommande till makten. Men den räcker
icke till att förklara, hur
proletariatet skall kunna hålla fast och sköta
en socialistisk och demokratisk
samhällsorganisation. Den kan man 1: r o.
om man är så böjd. Men man kan med
lika starka eller ännu starkare skäl
betvivla det. Något vetenska
p-1 i g t stöd för en optimistisk tro ger
oss Marx’ teori icke — snarare tvärt
om, ty han accentuerar allt för mycket
proletariatets uppfostran till
ekonomisk passivitet i och genom det
närvarande produktionssystemet.
Jag tror icke, att det enligt Marx’
teori segrande proletariatet skulle
törsta efter privategendom och
därigenom ruinera sitt eget verk. Men
varifrån skall det med en gång få den
positiva organisationskraften,
ledareviljan, förmågan av klarsyn,
förutseende oeh beslut samt
omdömesförmågan? Hos Marx finns intet svar.
”Manifestets” andra huvudavdel
ning redogör för Marx’ ekonomiska’
och sociologiska teorier, sådana de
hunnit gestalta sig 1848, och
formulerar dén materialistiska
historieuppfattningen på följande sätt.
”De anklagelser mot kommunismen,
som överhuvud framställas från
religiösa, filosofiska och ideologiska
synpunkter, förtjäna ingen utförligare
diskussion. — Behövs det djupare
insikt för att begripa, att med en
förändring av människornas
levnadsförhållanden, sociala förhållanden, sociala
tillvaro, även deras föreställningar,
åskådningar och begrepp, med ett ord
även deras medvetande förändras? —
Vad bevisar idéernas historia annat,
än att den andliga produktionen
omgestaltar sig med den materiella. De
härskande idéerna under en ’listorisk
period voro städse blott den
härskande klassens idéer. — Man talar om
idéer, som revolutionera ett helt
samhälle. Därmed uttalar man blott det
faktum, att inom det gamla
samhäl-ht. ha bildat sig elementerna till ett
nytt, och att de gamla idéernas
upplösning håller jämna steg med
upplösningen av de gamla
levnadsförhållandena.” *
Om man jämför dessa ord med de
förut citerade ställena i ”Manifestet”,
där såväl bourgeoisiens som
proletariatet ”revolutionära” v i 1 j e- oeh
handlingskraft betonas, kan
det förefalla som Marx ville strängt
hålla i sär människans tank
e-förmåga och hennes v i 1 j e- och
handlingsförmåga. Våra t a
n-k a r äro blotta reflexer av våra yttre
förhållanden. Men det är ej med tan-
* O p. c i t., s. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
