Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tets närvarande sociala läge som
betingande en psykisk evolution av m o
t-s a 11, andligt förarmande art. Och
han nöjer sig med att påvisa, hur
proletariatet andligt växer ifrån det
närvarande samhällets etik, religion
o. s. v. Men hur skall proletariatet
andligen kunna växa upp till den
höga nivå av positiva krafter, som
måste utgöra framtidssamhällets
egentliga grundval, om det skall grunda sig
på alla myndiga medborgares lika rät-
tigheter och plikter och på socialiserad
egendom och socialiserat arbete?
Är det sannolikt, att Marx efter
1848 i denna riktning förbättrade sin
sociala utvecklingsteori? Mig synes
så icke vara fallet, ty han sysslade
sedan mindre och mindre med själva
den sociala revolutionens
problem oeh kom därigenom mer ocli mer
bort från spörsmålet om det moderna
proletariatets andliga förutsättningar
för en social ledareroll.
Lucius Annseus Seneca.
En forntidsiänkare.
För TIDEN av C. N. CARLESON.
1 Björck & Börjessons bokserie
”Berömda filosofer” utkom i somras ett
urval av Senecas, den romerske
filosofens, skrifter, översatt och med
inledning och biografi av d:r Joh.
Bergman.
”Om livets korthet” heter den
skrift, som upptager större delen av
boken; den är läsvärd ej blott för sina
allmänna reflexioner, utan även för de
interiörer ur fornromerska
förhållanden, som ofta visa en påfallande
likhet med de moderna kultursamhällena
och väcka tvivel om, huruvida vår tid
— trots sin större naturkännedom, sina
uppfinningar oeh sin rikare litteratur
— verkligen är någonting
grundvä-sentligt olika den antika
civilisationens samhällen.
Det tema, varöver Seneca bygger sina
iakttagelser och tankar, är
slöseriet med, den oförnuftiga
användningen av tiden och livet. Såsom ett
postulat, varpå en ljus livssyn beror,
uppställer han satsen att ”naturen
unnat oss allt gott”. Hur ofta möta vi
ej hos filosoferna denna evigt goda
och hulda ”natur”, som framställes
som rättesnöre och vägvisare genom
livet, utan att vi likväl hos dem få
något riktigt fast grepp på vad denna
”natur” är! Då hon åberopas för
meningar, som ofta gå vida i sär, fattas
man slutligen av misstanken att
”naturen ’ ’ ej annat är än ett temperament,
ett stämningsackord hos filosoferna.
I Senecas filosofi skönjes som en
dominerande egenskap hos ”naturen” det
gyllene, jämna måttet — krafternas,
lidelsernas samspel i måttfullhetens
harmoni. Att följa denna assonansens
lag — det är att verkligt leva; ”det
övriga är blott tidrymd, men intet
liv”. Det jämna måttet vinna vi
genom att ”komma till oss själva”
—-en sats, som ju har en stark sokratisk
klang. Skildrande livet i Rom i
färger, som påminna om den moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
