Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka till ensamheten, för han ”ett liv
i lättjefull oro”.
Bokens tolfte kapitel ger en
samhällsskildring med frappant moderna
drag. Vi möta samlarevurm,
idrotts-liv, exercisvurm, toalett-fåfänga —
folk, som ”dela sin sysselsättning
mellan kammen och spegeln” —
gourman-deri: all denna barbariska 5
’förfining”, som utmärker vår egen rätt
tunna och ihåliga kultur. Över
scenen går sedesatiren: ”På teatern
drives gäck med den överförfinade
deka-dansen. ” En människa, som är en
produkt av en dylik kultur, som släpar
sig fram i en sådan omgivning, kan ej
vara. herre över sin tid, ej över sitt liv.
En släng får även det överdrivna
litterära detaljborreri, som utges för
vetenskap, men som ”ej ökar den
allmänna upplysningen hos någon enda
människa”.
Någonting helt annat är ”vishetens
övning”. Vad är då vishet? Med
vördnad och entusiasm hänvisar
Se-neca till de stora tänkarna som
umgängesvänner oeh ledsagare på färden mot
döden. Hans maning ”att vända oss
med hela vår håg till detta oändliga
och eviga, som förenar oss med
tidernas yppersta andar” är ett allvarsord
till en samtid, som i uppslitande ävlan
oeh banala njutningar upplöste oeh
undergrävde sig själv. Det förfall,
varö-mot Tacitus ställde germanernas
levnadssätt som en motbild, står fram i
bjärta bilder i de förhållanden, mot
vilka Seneca varnande lyfter handen.
Tänk härvid ett ögonblick även på vår
egen tids ofta triviala, värdesättning!
Vad är en idérik forskare, en djup
tänkare för flertalet människor i
jämförelse med en utpuffad scenjonglör, en
pristagare på en idrottsplats, en
om-skruten akrobat? Hoparna, även de
”bildades”, gå med oförståelsens
likgiltighet förbi ”vetandets mästare”.
Vi tarva en ny värdesättning av allt
arbete, en ny graduppskattning av
sysselsättningarna, en. säkrare och
rättvisare måttstock för bedömandet, av
det, som borde vara gjutet i ett
stycke: personligheten och
personlighetens verksamhet. Därom säger oss
Seneca månget träffande ord. Och hur
mycket rikare på kunskapens skattei*
är icke vår tid än hans? Just denna
ökade rikedom borde öka vår
förpliktelse till självutdaning. Böra vi
icke stanna ett ögonblick inför
följande ord: ”Detta är den enda
möjligheten att föröka det förgängelsen
underkastade livets mått eller rättare att
ikläda det förgängliga
oförgänglig-het?” Eller: ”Denna förmåga att
famna alla tider i ett ögonblick är det
som gör den vises liv så långt”, d. v. s.
så innehållsrikt. Antikens
levnadsvisdom, präglad i dessa rader, är en m
o-r a 1, i valvhög renhet och stark
klang-ton, värd att meddelas i våra skolor.
Hur mycket av värde för barnets
kommande liv kunde ej givas som en
stäm-ningsbotten genom att utbyta .de många,
konvenans-moraliteterna mot några få
sådana stora sanningar! Skola vi då
lära ungdomen filosofi? hörs någoa
fråga. Just det böra vi och vi böra
även — i en döende och kraftlös
dogm-kristendoms sista dagar — giva de
unga lärarämnena mycken ”filosofi” för
att göra dem dugliga att meddela
andra vad de djupaste andarna lärt
mänskligheten om tidens och livets
verkliga värde.
I en tid, som låter nästan allting
virvlas samman i politik, skorrar nog
så skarpt Senecas skeptiska betraktelse
över de offentliga uppdragens och
ämbetens avvigsidor för innehavare*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
