Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antydes ett gemensamt drag av
kommunism. Sålunda heter det på ett
ställe: ’ ’Jag skall betrakta alla
marker med samma glädje som om de vore
mina egna, och mina egna skall jag
betrakta som allas egendom.” Det är jn
ett underligt tal av en rik man, som i
det romerska väldet en lång tid intog
en ställning i inflytande jämförlig med
en förste ministers. De fattiges oeh
betungades religion, växande upp ur
armodets hårdhet, möter i
samstämmighet den vida, humana utblicken över
världen hos en rik, romersk ädling,
som för Övrigt är allt annat än en
försakande självplågande asket.
Nutidens ämbetsmän och statsmän kunna
välja mången sämre spegel än Senecas
humanitet, given i orden: ”Jag skall
leva så, som om jag visste mig vara
född för andras skull.” ”Naturen
har skänkt mig åt alla oeh alla åt
mig.” ”Jag skall veta, att världen är
mitt fädernesland” — en humanitet,
som ej vet av nationers split.
Med en modern beteckning skulle
man kunde benämna Seneca en
spirituell resonör. Här några prov på hans
aforistiskt klara stil: ”Var kan väl
lyckans gudinna hellre vilja lägga
rikedomarna i förvar än där, varifrån
hon utan några protester får återtaga
dem?” D. v. s. hos den vise, som
”mottager ägodelarna icke i sin själ,
utan i sitt hus”. Tydligen har
filosofen, som denna gång undantagsvis var
en rik man, känt ett behov att värja
sig mot klander och förebråelser.
Bland argumenten märka vi då ett
sådant som: en vis, som är rik, har ’
’större möjligheter att göra gott” — det är
ju tämligen banalt, men bättre är det,
som fogas därtill eller: rikedom ger
’”flera tillfällen till själens
utveckling”. Det ger ju ett förträffligt siöd
för massornas strävan till välstånd i
våra dagar, men spelade ingen roll
bland romarväldets slavmassor, som
slutligen anammade kristendomen, men
knappt ett grand av stoisk filosofi.
Vad vi pläga benämna ”en social
syn” på tingen tycks vara antikens
åskådning fullkomligt främmande.
Filosofen förkunnar måtta, renhet i
tankar och förvärv, sinne för skönhet ocli
kraft — ”den fulla kroppsliga styrkan
och fullkomligheten” väcker hans
behag — men så medveten han än är om,
att det fanns orättfånget gods, ty han
talar om, att man ”frimodigt besitter
sin egendom, om man kan bjuda vem
som helst att granska den”, så når han
ej längre vid anblicken av forntidens
pauperism än till ett slags ”ordnad
välgörenhet”. Det vittnade den tiden
om fördomsfrihet och numanitet att
stegvis förhjälpa någon slav till en fri
mans rätt och ställning ungefär som
när i våra dagar en förmögen borgare
hjälper fram någon utvald
underordnad. Det antika samhällets
maktlöshet mot fattigdomen ger väl en
förklaring av att en klarsynt ocli human
tänkare som Seneca omgärdar den yttre
rikedomen med sofismer: Ehuru hans
egen, inre människa förklarar han, ej
påverkas av fattigdom eller rikedom,
”föredrar han ändå det lysande
palatset”; och han ”vill hellre behärska
glädjens än smärtans känslor”.
Sin ofullkomlighet känner och
bekänner han likväl, anande och
längtande efter en större människa.
”Var skall man finna”, utropar han,
’ ’en sådan, som alla sekler väntat på ? ”
Judarnas messiasväntan är således
ingenting för dem särskilt utmärkande.
Det bästa hos kristendomen finns
insprängt i hans vida rikare tänkande.
Hans ”samvete” är väl så känsligt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
