Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1914 - Mehring, Frans: Milis och stående här (efter »Neue Zeit»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen, att dess sammansättning av till
större hälften äldre årgångar avhöll
staten från krigiska äventyr, var den
för övrigt långt avlägsen från något
milisideal. Den var ett mellanting
mellan milis och stående här med
bägges skuggsidor; första uppbådets
lant-värnsmän voro icke längre
disciplinerade soldater men icke heller frivilliga,
som i ren hänförelse grepo till vapen.
Den nypreussiska härens
organisatörer ha heller icke betraktat denna
organisation annat än som en
nödhjälps-utväg.
Den visade sig också sedermera
-oduglig gentemot allvarliga stötar. År
1830 rubbades den så starkt av de
ringa oroligheterna vid polska
gränsen, att tjänstgöringstiden avkortades
till två år. 1848 kunde den knappt
fylla de mycket moderata anspråken
på krigsduglighet i Posen,
Schleswig-Holstein, Baden och Pfalz och visade
därtill, att den ej heller dugde till
at förhindra statskupp.
Mobiliseringen 1859 visade slutligen, att
organisationen var föråldrad, och därur
framgick den reorganisation av hären,
som förde till den preussiska
författ-ningsstriden. Eeorganisationen bestod
bl. a. i förvandling av
lantvärnsrege-menten till nya linjeregementen, och
återinförande av den treåriga
övnings-tiden. Särskilt detta sista måste stöta
den borgerliga oppositionen, ty det var
offentlig hemlighet, att den längre
öv-ningstiden icke påbjöds av någon
militär nödvändighet utan för att fostra
den ”soldatanda”, som skulle göra
hären till ett lydigt verktyg åt
stats-kuppssyften. Situationen var nu
sådan, att den borgerliga oppositionen
kunde ha skaffat representationen
något stycke verklig makt, även över
hären. Men den liberala majoriteten
gjorde det dummaste, som väl någon
parlamentarisk majoritet gjort: den
beviljade högaktningsfullt
prinsregen-ten och de liberala ministrarna vad
militärorganisationen kostade,
visserligen provisoriskt först på ett år och
sedan på ett år till; först sedan alla
de nya regementena och batterierna
stodo fixa och färdiga fattade den ett
fast beslut och ropade sitt: i väg med
er! vars verkan begripligtvis alldeles
uteblev. Därefter begränsades
bour-geoisins insats till det finansiella
schackrandets område. I fråga om
övningstiden vågade liberalerna icke
gripa tjuren vid hornen utan
resonerade som så: Visst är den treåriga
övningstiden bättre än den tvååriga, och
den fyraåriga skulle vara ännu bättre,
men landet kan icke bära den
finansiella bördan. Striden var därmed
reducerad till kostnadssynpunkten, den
enda som kan bringa den liberala
bour-geoisins blod i svallning inför den
stående hären. Numera, efter femtioårig
exercis under Molochs piska har den
visserligen häri blivit så härdad, att
den nu knappast blir så upprörd över
miljarder som den 1863 blev över
miljoner.
#
(Mehring avbryter här sin historiska skiss
över arméorganisationens yttre utveckling
och övergår till att analysera milisens och
den stående hiirens djupare historiska
betingelser. Därmed sysselsätter han sig i de
båda sista artiklarna, som äro av större
allmänt intresse och förtjäna utförligare
refereras.)
Liksom all historia innebär även
härarnas och krigens historia en
oavbruten utveckling under långsammare
eller snabbare omvälvningar. Därav
följer, att krigshistorien icke bjuder på
några absoluta motsatser. Inte heller
milis och stående här utesluta alltid
varandra utan gå över i varann. Med
fältropet: här milis! här stående armé!
är i det hela ingenting sagt; det
kommer alltid an på de särskilda historiska
omständigheterna. Hopplös förvirring
medför det därför, om man en gång
för alla fastslår vare sig milis eller
stående här som den överlägsna
formen.
Den stående härens försvarare
bruka gå tillbaka ända till Vegez’ —
under femte århundradet — sats: ”1
varje slag är segerns borgen icke blott
antal och olärd tapperhet utan även
konst och övning.” Det gäller nu på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
